Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
öppningar, öfverdragna med en genomskinlig hinna 1) genom
hvilken ljus inträngde i rummet.
Grenom den låga dörren, som gick inåt och der stängdes
med fållbom (slagbrandr) eller lå-s, inkom man i en förstuga
(forstofa) och derefter in i sjelfva boningsrummet eller “skå¬
len^ Utefter långväggarne härstädes gingo bänkar (bekkr,
pallr), af hvilka den, som stod vid södra väggen, kallades he¬
dersbänken, “sedri bekkr“, och den vid norra “uaedri bekkr“
eller “nordra pallr“ 2). Midt på den förstnämda stod det
upphöjda högsätet (öndvegi, hasaeti), som intogs af husbonden.
Det var så stort, att två personer kunde sitta i detsamma 3),
och hade stundom vid sidorna lägre säten bestämda for hu¬
sets förnämsta män näst husbonden 4). Framför eller på båda
sidor om högsätet stodo två stora pelare (Öndvegis sulur), med
utskurna gudabilder 5). Dessa pelare betraktades såsom hu¬
sets penater (husgudar) och medfördes alltid vid flyttning från
en plats till en annan 6). Å norra bänken fanns också ett
högsäte (nordra öndvegi) midt emot husbondens. Till detta
1) Den genomskinliga hinna, som var dragen öfver dessa "vind¬
ögon", kallades fordom "spell" deraf det svenska ordet spjell, (namnet
på den jernplåt, hvarmed röret från en eldstad tillstänges). Lyktor med
genomskinlig hinna i stället för glas begagms än i Sverige.
2) H. O. Hildebrand nämner icke i “Konungaboken" hvilkendera
bänken som var den förnämsta. Strinnholm m. fl. påstå, att den södra
var förnämst; Holmberg, att den norra “högbänken" var sjelfva he¬
dersbänken, hvilket troligen är ett misstag.
3) “Ynglingasag." (24 kap.) omtalar huru “Yngve och Bera suto i
högsätet". I “Olof Tryggvasons sag." (48 kap.) omtalas ock huru Harald
Gränske och Sigrid Storråda “suto i högsätet och drucko tillsammans".
4) I konungahofven voro dessa säten bestämda för jarlarne och för
konungens söner. Om Harald Hårfager heter det, att han gaf sina sö¬
ner i hvart och ett af en del fylken hälften af sina inkomster och det
med, "att de skulle sitta i högsätet ett steg högre än jarlarne, men ett
steg lägre än han sjelf" (Harald Hårf. saga 35 kap.). Under Olof Kyrres
tid (1067—1093) flyttades högsätet till inre ändan af huset.
5) H. O. Hildebrand säger: "Högsätet stod emellan de två s k.
högsätessulerna, som lyfte sina utskurna hufvud ofvanom taket". (Ko¬
nungaboken, I, sid 300).
6) Då utflyttning skedde till Island medförde nordmännen sina hög¬
sätespelare, hvilka de kastade i hafvet så snart de fingo land i sigte.
Nära det ställe, hvarest pelarne flöto i land, byggde de sina nya bostä¬
der. (Deraf härleder sig förmodligen uttrycket: "nedslå sina bopålar").
"Landnama", I, 8, 10 kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
