Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
drade dock, att man icke stannade längre tid än tre dagar å
hvarje ställe. Gästvännen åtnjöt allt det skydd ocli all den
hjelp, som hans värd kunde lemna. Att förråda én gästvän
betraktades såsom ett nidingsdåd.
Seder och bruk vid olika tillfällen. Då ett barn föddes, till¬
kom det fadren att bestämma antingen det skulle upptagas i
familjen eller ‘-utsättas" d. v. s. dödas. I sistnämda händelse
lemnades barnet till trälar, hvilka antingen nedgräfde eller
dränkte det eller buro det ut i skogen oc-h lade det å ett ställe,
förbi hvilket främmande ofta hade sina vägar. Månget så¬
lunda utsatt barn räddades ofta af en tillfällighet och blef
med tiden en ryktbar kämpe eller en blomstrande mö. Mån¬
gen moder räddade också genom list sitt barn undan fadrens
obevekliga och grymma dom i det hon sände det till sina frän-
der och vänner.
Anledningarne till barns utsättning 1) voro flera, antingen
kroppslyte och svaghet, fattigdom, misstänkt börd, oenighet
mellan man och hustru eller olycksbådande drömmar och före¬
bud. Våra fäder voro ett krigiskt folk, för hvilka hela lifvet
i ordets bokstafliga mening var en oafbruten kamp. Endast
starka och härdade män kunde med ära utkämpa densamma.
Svrga och lemmalytta personer voro endast en börda för sig
sjelfva och för andra. För dem ansågs döden icke vara en
olycka utan en vinst. I allmänhet var väl fattigdom anled¬
ningen till barnutsättningen. Fattigdom var det vigtigaste skäl
som isländarne anförde mot afskaffandet af detta grymma och
onaturliga bruk, och sagorna häntyda på mera än ett ställe,
att det ansågs ovärdigt af en rik man att utsätta sina barn 2).
I Sverige förbjöds barnutsättningen vid slutet af 12:te år-
1 j Detta bruk var icke obekant för flera af forntidens hedniska folk,
icke uns for de bildade grekerna och romarne.
2) I Gunnlög Ormtungas sag. 3 kap. läses: “Det var en sedvänja,
när allt landet var hedniskt, att de män, som fattige voro, men dock hade
stor afkomma att sörja för, läto utsätta sina nyfödda barn“. Då Thor-
sten Egilsson på Island tillsade sin nustru att utsätta deras barn, sva¬
rade hon : “Detta är en ovärdig befallning af slik man, som du är; icke
höfves dig att låta göra detta, så rik som du är“. Enligt Finboge
Starkes saga erhöll en viss Asbjörn samma svar af sin hustru, då han
dömde deras nyfödda barn till utsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
