Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
eller, om de begge befunno sig på samma skepp, var den en<?
den andres stambo. I allt delade de lika faror, byte och heder,
och då de, efter flera års liärnad, samlat sig egodelar och satte
sig i ro, sökte de, derest så ske kunde, att bygga och bo så
nära hvarandra som möjligt. Inträffade så att den ene kom i
trångsmål, då delade den andre med honom välvilligt gods och
egodelar; i alla brydsamma omständigheter biträdde de hvar¬
andra med råd och dåd; de utgjorde en själ, en känsla, en
vilja. Återstod ännu för den ene något äfventyrligt företag
att utföra, hade han en frändes död att hämnas på dennes
mäktige baneman, hotade honom fiender, eller blef han fred¬
lös förklarad och gick okända öden till mötes, då stod foster¬
brodern honom bi af all makt och delade med honom alla faror,
eller, om han sjelf var så till åren kommen, att han icke mera
förmådde svänga stridsyxan, måste sönerna i hans ställe ila till
vännens hjelp.—Ingen hämd var vissare, oeftergifligare än
fosterbroderns, om hans vän föll för vapen. Ty ännu heligare
än de naturliga band, som fastade fader och söner vid hvaran¬
dra, ansågos de mellan fosterbröder besvurna förbindelser.
Detta tappra mäns fasta sammanhållande, en sköld mot lifvets
mångfaldiga olyckor och en skola för manliga dygder, utgör
ett rikt ämne för sagornas berättelser 1).
Våra förfäder visade ömhet för sina barn, och det före¬
kommer i sagorna sällan eller aldrig exempel på att föräldrar
allvarsamt bestraffat sina söners och döttrars förseelser. Ett
1) Thorsten Vikingssons saga och Thorgrim Prudes och Viglunds
saga visa, att bandet mellan föräldrar och barn icke ansågs så heligt som
bandet mellan fosterbröder. Vatsdaela sagan berättar, att då Ingemund
Thorstensson föll för arfshämden på Island, stötte hans ena fosterbroder
Ejvind (Övind) svärdet i sitt bröst, och då den andre fosterbrodren (Gaut)
sporde det, yttrade han: “Icke höfves det Ingemunds vänner att längre
lefva, och vill jag följa min vän Ejvindsföredöme“. Sedan han sagt detta,
stötte äfven han ett svärd i sitt bröst. — Först efter lång tvekan och ef¬
ter mångfaldiga eggelser af hustru och fränder åtföljde Bolie Bollesson
på Island sina svågrar, då desse gingo att dräpa Bolies fosterbroder
Kjartan Olofsson. Bolie sökte först att varna sin förre vän för svågrar-
nes försåt; då detta icke lyckades, stod han länge en stum och overksam
åskådare af striden mellan Kjartan och hans 8 motståndare. Först efter
det Kjartan fällt flera af desse och svågrarne föreställt Bolie, att det skulla
blifva ‘ hans bane, derest fosterbrodren undkom med lifvet, grep han
•värdet för att deltaga i striden. “Visst aktar du nu, fosterK oder“,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
