Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
hvilka åtnjöto samma uppfostran som fostersonen, och det var
icke ovanligt att den sistnämde vid mognare år ingick ett för
hela lifvet gällande vänskapsförbund eller ‘£fostbrödralag
med någon af de förstnämde.
Fostbrödraskapet slöts mellan ynglingar, som på nämda
sätt blifvit uppfostrade tillsammans, och mellan kämpar, som
voro hvarandra jemlika i mod och mandom, i vapenduglighet
och i manliga idrotter. De, som skulle ingå fostbrödralag,
uppskuro en till tre långa grästorfvor, upplyftade dem pä
midten med spjut, så att torfvorna, livilkus båda ändar qvar-
sutto vid jorden, bildade ett hvalf, gingo derefter under det¬
samma 1), sårade sig i handen, armen eller foten, läto blodet
rinna i mullen 2), föllo på knä och svuro vid alla gudar “att
ett öde skulle öfver dem gåu; derpå gåfvo de hvarandra ett
handslag såsom insegel på det ingångna förbundet. Fostbrö-
draskap, säger en svensk historieskrifvareS), innebar en för¬
ening af män, som tillsvurit hvarandra, att så väl i kämpalif-
vets alla åfventyr och faror på hafoch på land, som äfven i
alla förhållanden at det medborgerliga lifvet, städse skydda och
försvara den ene den andres gods, ära och lif, samt aldrig
låta någon tvedrägt mellan sig uppstå. Tillsamman gjorde de
härfärder och vid sammandrabbningar med fiendtlig makt lade
den ene fosterbrodern sitt härskepp vid sidan af den andres,
Hök ut och alle hans män; de foro sin led till skeppet och höllo till hafs,
när de voro redde, och kommo åter till Norge till konung Harald, hvil-
ken detta likade väl, ty det är vanlig sägen, att den, som fostrar
annans barn är lägre än denne“. Konung Etelstan blcf en mycket god
fosterfader. “Han lät döpa Håkan samt lära honom den rätta tron och
all sköns belefvenhet“, han äLkado hononvmer än alla sina fiändcr och
skänkte honom ett svärd “livars hjalt och mellankafle voro af gidd men
klingan ännu bättre. Med detta högg Håkan igenom en qvarnsten till
midthålet, och deraf fick det namnet Qvarnbitarn* Het var det bäs’a
svärd, som kommit till Norge, och Håkan hade det till sin död“ (Harald
Hårfagers sag. 41—43 kap.).
1) Att gå under jordtorfvor var på Island äfven ett slags värjemåls-
ed. Den ansågs hafva en rättvis sak, som kunde gå under jordto-’’’"u
utan att densamma nedföll på honom (Strinnholm: “Sv. Folk. Hist.“, II,
sid. 511)
2) “Några brukade äfven låta blodet rinna tillsammans i en skål och
dricka derat, och kallades detta att blanda blod med hvarandra“ (Holm¬
berg: “Nordbon under hedna»iden“, sid. 515).
3) Strinnholm: “Sv, Folk, Hi?t,“, II, sidd, 515-517,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
