Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Runohällen, “som å högen ståndar“, är merändels en gärd af
sonlig kärlek, och sagorna berätta om söner, livilka djupt sörj¬
de sina föräldrars död.
Nordmännens döttrar bildades till dugliga husmödrar.
Redan vid tidiga år vandes de att syssla med liushållsgöromå-
len, att baka, brygga, laga mat, spinna, väfva, sy och bro¬
dera 1). De satte en ära uti att kunna något “det nyttigt
var“. Att de äfven lärde sig läkarekonsten hufva vi i det före¬
gående omtalat. Ärbarhet och kyskhet voro deras förnämsta
prydnader; dem förutan saknade de allas aktning. Att kyssa
en friboren flicka mot hennes vilja straffades på Island med
landsflykt, och alla otillbörliga friheter mot en qvinna voro
belagda med höga böter 2). Döttrarne voro liksom föräldrarne
ytterst ömtåliga för allt, som kunde skada heder och ära. Om
en man förförde en friboren flicka och icke äktade henne, så
betraktades detta nästan lika med dråp; och förföraren er¬
höll merändels af den förfördas anhöriga sin bane3). Flickan
kallades derefter “miskunna kona“, en på föräldrarnes nåd
och barmhertighet beroende dotter. Sådana fall omnämnas
plägar ske. Så gjorde I likväl icke då I voren yngre, och då lyckades
edra företag bättre“. “Låtom oss göra som vår fader vill, det månde
oss bäst båta“, sade den yngste sonen Helge. “Icke vet jag det så visst“,
genmälde den äldre Skarpbeden, “ty han är nu nära döden; men nog
kan jag göra fader min till viljes i det, att låta mig brännas inne med
honom, ty icke rädes jag för min död“. Det gick, som Skarpheden för¬
modade : alla, utom en, blefvo innebrända. Då man bland spillrorna
efter huset fann Skarphedens lik, si od det ännu upprätt, ehuru fotterna
och benen voro afbrända; och hade han innan han dog huggit yxaav
väggen med en sådan kraft, att halfva yxbladet inträngt i timret.
1) Sagorna omnämna äfven flickor, hvilka i likhet med männen bu¬
ro vapen och funno större nöjo i blodiga strider än i husliga göromål.
Dessa sköldmör fingo aldrig ingå giftermål, och öfver deras kärlek hvilada
olycka och förderf.
2) Så stadgar t. ex. Gotlandslagen, att den som tog en qvinna om
handleden skulle böta en half mark (Tacr thu cuno om bauglith byt half
marc. En hann kera vill). Större otillbörligheter voro belagda med
lägre böter, emedan man ansåg, att dylika endast kunde tillfogas qvinnor
af misstänkt dygd. Äfven ovarsam lek med qvinnor beläde samma lag
med stränga böter.
3) Så nedhöggs svenskeu Uni Gardars-on på I land, för det han för¬
fört och derefter icke ville äkta en Leidolfs dotter Thorun..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
