Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
dock ytterst sällan i forntidshäfderna. Man kan om nordmän¬
nen säga hvad Tacitus yttrar om forntyskarne, att de från vag¬
gan till äktenskapssängen icke hade någon kännedom om
vällusten.
Qvinnan var i Norden hvarken en lekdocka en eller slafvin-
na; hon var mannens jemnlike 1), rådgifverska och vän. I fråga
om giftermål stod hon dock under sina målsmäns förmynder-
skap. Då giftomannens bifall icke kunde af friaren vinnas,
hände det ofta, att denne bortröfvade sin brud och nedsatte
sig med henne i någon aflägsen ödemark, hvarest en gård (by)
med nyodlingar snart uppstod 2). Stor vigt fästes alltid vid
friarens börd och bragder. Att taga en man, som ej var af
“jemngod ätt“, ansågs förnedrande3). En yngling utan
tignar namn kunde säilan erhålla en konungs ellerjarls dotter,
en torpareson kunde lika litet hoppas erhålla odalbondens stolta
dotter till maka, och om en rik och storättad man tog sig en
hustru af lägre börd än han sjelf, ansåg han sig saklöst kunna
skilja sig ifrån henne, då han fattade behag till en qvinna af
1) * Så länge mitt hufvud står uppe, skall min hustru hedras såsom
jag sjelf“, yttrade en gång en nordman, då tvist uppstod om cjvinnornas
rang vid gästabudsbordet.
2) De gamla landskapslagarne stadga derföre: “Madhrer skal kunu
binhiee ok aei maedh valdi takse“ (Uppl. 1. iErfd. b., I). Än i dag
börjar Sveriges lag med följande ord: “Vill man hjonalag bygga, då
skall man mö af hennes giftoman begära och ej med våld taga eller hem¬
ligen till sig locka. Fader är sin dotters giftoman, och moder må dertill
råd gifva. Är fader döi; då är moder med skyldaste fränders råd. Lef-
ver ej fader eller moder; vare då den, som fadren inundtligen eller skrift¬
ligen eller moder med nästa fränders råd till giftoman nämnt hafvor“
(Gifterm. balk., 1 kap., 1, 2).
3) “Litet njuter jag det, att jag är en konungs dotter, om jag skall
giftas med en man utan tignarnanm; hellre vill jag vänta några vintrar
på ett annat frieri“, yttrade Olof Tryggvasons syster Estrid, då hennes
broder bortlofvade henne till den mäktige Eling Skälgsson (Olof Trygg¬
vasons sag., 62 kap ),
Då den mäktige Håkan Ivarsson af Harald Ilårdråde i Norge fått
löfte om Magnus Godes dotfeer Ranghild, framförde han för henne sitt
frieri. “Ofta finner jag“, svarade hon, “att min fader konung Magnus
är död, om jag skall giftas med en bonde, äfven om du är frid (vacker)
och har många idrotter; lefde konung Magnus skulle han icke gifta mif>*
med en mindre man än en konung. Men icke kan man vänta, att jag
vill giftas med en man utan tign (hög rang)“. Se “Harald Hårdrådes
sag. 49 kap.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
