Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
tåligt lida hvad de stolta och högättade höfdingarnes och odah
böndernas döttrar icke kunde fördraga. Qvinnan kunde under
alla omständigheter icke upplösa äktenskapet utan giltiga skäl.
Lemnade hon af en nyck sin man, hemtade han henne med
vapen i hand, och hennes egna fränder hade merändels ingen¬
ting att deremot anmärka 1).
Äktenskapets starkaste band var dock i de flesta familjer
icke husbondeväldets makt och myndighet eller timliga egode¬
lar och slägtskapsfÖrhällanden, utan en trogen kärlek. Huru
stark, huru innerlig, huru oskrymtad densamma mången gång
var, derom bära Nordens sång och saga för alla tider vittne 2).
Tydligast visade den sig för den yttre verlden vid endera
makans död. Då hände det icke sällan, att kämpen, som för¬
ut rastlöst ilat från strid till strid, från bragd till bragd, lät sitt
svärd rosta i skidan och sitt drakskepp ruttna å strand, under
det han sjelf, utan att yttra en klagan, utan att f älla en tår,
1) Isländaren Thorgils1 2 * hustru Helga lemnade under sin mans från¬
varo hus och hem och bögaf sig till sin faders gård, emedan hon ansåg,
att hennes man såsom gammal ej passade för henne. Då mannen kom
hem och sporde detta, red han beväpnad till sin svärfaders hus, steg in
och tog Helga med sig, utan att yttra ett enda ord. En af Helgas bröder
ville med husets folk förfölja honom, men fadren sade helt kallt: “Thor¬
gils hemtar det, som hörer honom till; jag förbjuder att sätta efter ho-
nom“. Thorgils behöll också “hvad honom tillhörde“. En dag visade
han sin hustru huru en tupp illa misshandlade en höna, och yttrade be¬
tydelsefullt: “Så kan det gå andra“. De båda makarne lefde derefter
enigt tillsammans (Floamanna sag.).
Liksom qvinnan hos de bildade romarne kom genom ett fingeradt
köp (per aes et libram) ur sin faders eller förmyndares makt och ställdes
under sin mans lydnad (in manu esse, conventio in manum), så kom ock¬
så qvinnan i Norden genom den lagliga “fästningen“ under mannens
husbondevälde och egde icke rätt att för “hvad sak som helst“ undan¬
draga sig detjamma.
2) Då Flose med 100 man omringade och stack eld på den gamle
vise INjals boning på Island, bad han, att Njal och hans hustru skulle gä
ut, emedan hämden gällde endast sönerna. “Jag är en gammal man4*,
svarade Njal, “föga skicklig att hämnas mina söner, och med skam vi l
jag icke lefva“. “Gå åtminstone du husmoder ut“, yttrade Flose då ti:!
Njals hustru Bergthora, “ingalunda vill jag att du skall innebrännas4’.
“Ung blef jag Njal gifven“, svarade hon, “och det har jag lofvat honom,
att ett skall öfver osg gånga“. Derpå gingo makarne till sin bädd och.
lade sig, samt blefvo snart derpå qväfda af lågorna (Njals sag., 130 kap.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
