Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
följe deraf fatt namnet Marthas VineyardY). Nordmännen
funno också i landet “sjelfsådda hveteåkrar (sjålfsåuir hveiti-
akrar)“ eller, som Adam af Bremen uttrycker sig, “fruges non
seminatas“. Det antages allmänt, att med detta hvete menas majs
(Zea mays), som växte allmänt i de östra staterna vid europé¬
ernas senare ankomst 2). De “masursträd“ nordmännen fun¬
no förmodas hafva varit någon afart af Acer rubrum eller Acer
saccharinum (Birds-eye maple eller Curled maple). Det är
1) Uppgiften att nordmännen påträffade vindrufvor här i Amerika,
har betviflats i Europa (Se “Svea“ 1824, sid. 233)» Det är doek allmänt
kändt, att vilda vindrufvor finnas både i de östra, vestra och södra sta¬
terna. De arter, som allmännast växa här landet, äro Vitis labrusca,
V. sestivalis, V. cordifolia, V. vulpina och den från Europa införda V.
vinifera. År 1868 afkastade en vingård i Syracuse, NewYork, icke min¬
dre än 4,300 gallons vin (Report of the Cominissioner of Agricuiture
1869, sid. 447).
2) Oaktadt det allmänt antages, att det “vilda livete“ nordmännen
funno i Vinland var majs, anse vi dock att det förtjenar anmärkas, att
presidenten i London “Linnman Society“ sir J. E. Smith, för flera år se¬
dan meddelade ett från guvernören i NewYork De Witt Clinton ernotta-
get bref, dateradt Utica den 18 Juli 1817 i hvilket bref uppgifves, att
vildt hvete på den tiden växte å lågländta trakter i närheten af byn Rome,
omkr, 15 mil från Utica* Brefvet, som intagits i John Iloward Hintons
“History and Topography of the United States“, II, sid. 99, är af föl¬
jande lydelse:
“A few days ago“, says gov. Clinton, “a farmer stopped with his
wagon at a house in the village of Rome, about fifteen miles from this
place, A respectable gentleman, who wxs conversing with him on busi-
ness, ohserving among some hay, lying in the wagon, a few stalks of a
stränge plant, inquired whatthey were; and on being told tnat they wero
wild wheat, and were cut with common grass in a beaver meadow and on
a wet soil in the town of Western in this county, he took out a few grains,
and gave them to an honest and industrious farmer in his vicinity, who
planted them in his garden. The second crop produced about a peck of
grain, which yielded’ upwards of twenty bushels the third year- Wheat
of the same species has also been found in a wild State in a swamp
covered with trees near Rome. Tt is said to differ from the common
wheat in a varlety of respeets, — in the compactness of the stalk, in the
largeness of its leaves, in the peculiar position of beards at the apex of
the nead, which is in all other respeets bald, and in its superior height,
being considerably tallex*. Sinee the comparative scarcity of snow, which
formerly served as a protection against the attacks of frost, our wheat
has suffered severely hy what the farmers denominato winter-killing. Our
ground freezes during the wint.er about a foot and a half in depth* When
the sun resumes its vernal power a partial thaw of two inches takes place
in the course of the day; and owing to the porosity and hollowness of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
