Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
livarken vilja hämna eller rätta min skam’ eller din. Nu får
jag märka, att jag är borta från Grönland, och skall jag skilja
mig från dig, om du icke hämnar detta*. Han stod nu icke
ut med hennes åtal, utan bad sine män stå upp skyndsamligen
och taga sina vapen. De gjorde så och begåfvo sig genast till
brödernas skåle. De gingo in, togo och bundo dem sofvande
och ledde så ut enhvar, som bunden var, och .Freydis lät der-
på dräpa enhvar, som kom ut. Nu voro alle karlarne dräpne,
men qvinnorna qvar, och dem ville ingen dräpa. Då sade Frey-
dis: ‘Gif mig en yxa i hand*, och när hon fått en, högg hon
de fem qvinnorna, som der voro, och gick ifrån dem döda.
Efter denna illgerning vände de åter till sin skåle, och fann
man, att Freydis tyckte sig hafva allt väl ombestyrdt; hon
sade till de sine: ‘Om oss varder beskärdt att komma till
Grönland, skall jag taga den af lifvet, som säger något om
dessa tilldragelser. Yi skola säga att de (bröderne) bodde
qvar här, då vi foro bort1*.
“Tidigt om våren (1013?) redde de skeppet, som bröderne
hade haft, med allt det goda de kunde nå och skeppet bar,
seglade sedan till hafs och hade en god resa; de komino med
sitt skepp till Eriksfjärd i början af sommaren. Der låg då
Karlsefne med skeppet fullt färdigt att gå till hafs och väntade
på vind ; det säges, att rikare skepp än det han styrde torde
aldrig hafva gått från Grönland. Freydis for nu till sitt bo,
som under tiden hade stått oskadt; åt allt sitt följe gaf hon
mycket gods; ty hon ville låta fördölja sina odåd. Sitter hon
nu i sitt bo“.
“Men icke voro alle så ordhållige, .att de tego om sådant
odåd och ilska; det kom omsider för hennes broder Leif, hvil-
ken denna saga tycktes mycket ond. Han tog då tre män af
Freydis’ följe och pinte dem till bekännelse om hela denna
tilldragelse, och voro deras utsagor fullt ense. ‘Icke nännes
jag*, sade Leif, ‘göra med Freydis hvad hon är värd, men
det kan jag spå dem, att deras afkomma månde trifvas föga*.
Nu led det så fram, att ingen tyckte om dem annat än ondt“.
“Nu är att säga, hur Karlsefne redde sitt skepp och seg¬
lade bort från land. Färden gick väl, och han kom till Norge
hel och hållen, satt der öfver vintern och sålde sin laddning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
