Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
dem vav liten, men bröderna kommo dock något före och hade
uppburit sitt gods till Leifs hus. Då Freydis kom i land, rödde
de sitt skepp och buro upp godset i huset. Då sade Freydis:
‘Hvi buren I härin ert gods?‘ ‘Emedan vi tänkte‘, sade de,
‘att all öfverenskommelse skulle hållas‘. ‘Mig‘, sade hon, ‘lånte
Leif husen och icke er‘. Då sade Helge: ‘Tryta månde det
för oss bröder i ilska mot dig‘. De buro sedan ut sina fång
och gjorde sig en skåle, som de satte längre från hafvet å in¬
sjöstranden och ombonade mycket väl. Freydis fällde under
tiden timmer till sitt skepp. Nu började det vintra, och brö¬
derna talade om, att man skulle leka och hafva skämtan. Så
skedde ock en tid, tills man var mindre sams; då uppstod
oenighet mellan dem, lekarne upphörde, och ingen kom från
den ena skålen till den andra. Så gick en stor del af vintern“.
“Tidigt en morgon stod Freydis upp ur sitt sängrum och
klädde sig, men for icke i skokläderna. Vädret var sådant,
att mycken dagg hade fallit. Hon tog på sig sin bondes
(mans) kåpa och gick sedan till brödernas skåle. En man
hade kort dessförinnan gått ut och stängt dörren midt på
klofven. Hon öppnade dörren och stod en stund i öppningen,
tigande. Finnboge, som låg inneist i skålen, var vaken. Han
sade: ‘Hvad vill du här, Freydis?‘ Hon svarade: ‘Jag vill, att
du står upp och går ut med mig, ty jag vill tala vid dig‘. Han
gjorde så, och de gingo till ett träd, som låg invid skåleväggen,
och der satte de sig ned. ‘Hur likar det dig ?‘ sporde hon.
Han svarade: ‘Grod synes mig landskosten, men ond synes mig
ovänskapen, som är emellan oss, ty jag anser, att.dertill finnes
ingen orsak‘. ‘Då säger du sannt‘, sade hon,‘så tyckes äfven
mig. Nu är det mitt ärende med att söka dig, att jag ville
köpa skeppet af eder bröder, ty I hafven större skepp än jag,
och jag vill bort liädan‘. ‘Det må jag låta ske, om det likar
dig väl‘. De skildes nu vid detta, hon gick hem och Finn¬
boge till sin hvila (säng). Hon steg upp i sängrummet med
kalla fötter, så att Thorvald vaknade och sporde, hvi hon vore
så kall och vät. Hon svarade med mycken häftighet: ‘Jag
var gången till bröderne att bjuda på deras skepp, ty jag ville
köpa ett större skepp, men de voro deröfver så vrede, att de
slogo mig och handterade mig illa, men du, usle man, månde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
