Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4r,
på den, utan för att en slik vrede inte skulle vara
värdig Dig! Du ville inte ge mig Din hjälp i
nödens stund mot frestelsen, det är Du som är
skyldig, och inte jag! Jag gick in i synden som
i mörk skog, den har vuxit mig öfver hufvudet,
och hvar skall jag finna frihet ifrån den?»
Dessa dumma ord hvarken tröstade mig eller
urskuldade något, men de väckte en slags hätsk
envishet till lif hos mig.
Min stuga brann upp, innan min
upphetsning-slocknade, — jag stod alltjämt i skogsbrynet,
lutad mot ett träd, och trätte med Gud, och
Olgas hvita, tårdränkta ansikte skymtade framför
mig.
Jag sade helt fräckt till Gud som till en
jämlike:
»Om Du är stark, så är jag också stark, — så
måste det vara, om det finns någon rättvisa till.»
Elden slocknade, det blef tyst och mörkt, men
i mörkret flammade ännu eldtungorna upp igen
ibland, som när ett litet barn, trött på att gråta,
sakta snyftar till emellanåt. Natten var mulen,
ån blänkte som en krokig knif, tappad på fältet,
och jag ville taga upp denna knif och svänga den,
så att det hven öfver jorden.
Vid midnatt kom jag fram till byn — vid
gårdsporten stod Olga med sin far ocli väntade på mig.
»Hvar har du varit?» frågade Titov.
»Jag har stått uppe på backen och sett på
eldsvådan.»
»Hvarför sprang du inte dit och släckte?»
»Är jag då en undergörare, som bara behöfver
spotta på elden, för att den skall slockna–.»
Olgas ögon voro röda af gråt, och själf var hon
alldeles sotig och nedrökt, - jag tyckte, det
var-löjligt att se det.
»Har du varit med och arbetat?» frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
