Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4G
Hon brast i gråt.
Titov sade dystert.
»Jag vet inte, hvad vi ska’ göra ...»
»Först ocli främst måste vi bygga!» sade jag.
En sådan lialsstarrig envishet hade då fått makt
med 111ig, att jag var färdig att med det samma
släpa fram bräder och resa bjälklag och föra hela
arbetet till slut med en gång, ty fastän jag bestred
Guds vilja, måste jag säkert veta, om han gjort
detta emot mig eller ej.
Och så började tjufveriet på nytt. Hvilka knep
hittade jag inte på! Förut om nätterna kunde
jag ligga och be till Gud, så att jag inte hade
någon känsla af mig själf, men nu låg jag bara
och tänkte på, hur jag skulle kunna stoppa ännu
en stulen rubel i fickan. Allting gick ut på detta,
och nu är det mig motbjudande och vidrigt att
veta, att många då för tiden gräto för min skull,
att jag tog maten ur munnen på en hel mängd,
och att små barn kanske svulto ihjäl genom min
vinningslystnad. På samma gång är det nästan
löjligt att tänka på, liur dum och sniken jag var!
Helgonbilderna sågo icke längre på mig med
sorgsna och goda ögon som förut, utan sneglade
lurande på mig liksom Olgas far. En gång
snattade jag till och med ett femtikopeksstycke från
starostens skrifpulpet, — därhän hade det gått
med mig.
Och en gång hände mig något särskildt
märkvärdigt, — Olga kom fram till mig, lade sina lätta
händer på mina axlar och sade:
»Gud signe dig, Matvej, jag älskar dig mer än
allt i världen.»
Förunderligt enkelt sade hon dessa
ljusskim-rande ord, som när ett litet barn säger mamma.
Som genom ett trolleri kände jag en plötslig
kraft genomströmma mig, och från denna stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
