Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
blef bon mig outsägligt kär. Det var första gången
hon sade, att hon älskade mig, och för första
gången omfamnade jag henne då och kysste henne,
så att allt försvann för mig och jag själf upphörde
att finnas till, så som jag känt det under den
tid, då jag bad så lidelsefullt.
Vid Mariæ Förbönsfest var vår stuga färdig, —
en smula brokig hade den blifvit, därigenom, att
några af timmerstockarne voro nedrökta och
svedda. Snart ställde vi också till bröllop, då
min svärfar söp sig full och skrattade hela tiden,
som om han gjort ett godt kap eller spelat någon
ett spratt, medan min svärmor bara såg på oss
och teg och ömsom grät och log.
Titov gastade:
»Ah, lipa inte! Tänk bara en sådan måg vi
fått oss! En rättfärdig inför Herranom!»
Och så svor han af alla krafter.
Gästerna voro ortens honoratiores, prästen
naturligtvis, stanovojen, två kretsföreståndare och ännu
några andra storkaxar, ocli utanför hade byns
befolkning samlat sig. Ibland dem utmärkte sig
särskildt Migun, alltid lika oförbränneligt munter,
där han gick och klinkade på balalajkan.
Jag satt vid fönstret, och Savelkos gälla stämma
trängde till mina öron, fastän han inte tordes
skämta alltför högljudt. Han sjöng;
»Ack, om ni åte er sjuka och doge, det vore för
väl!
Och ack, om ni allesammans snart söpe er
riktigt ihjäl!»
Hans speglosor roade mig då, fastän jag inte
hade någon tanke för honom, ty Olga smög sig
intill mig och hviskade:
»Om det ändå snart toge slut, allt det här
ätandet och drickandet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
