Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
»Hvad vill du? Gå din väg!»
»Jag vill att du skall förstå unn sorg. Kanske
att det också är för din skull, för att jag hindrat
dig från att lefva efter din vilja, som Herran
straffat mig med min dotters död — — —»
Marken var alldeles uppblött och förvandlad till
en klibbig sörja, som fastnade vid fötterna.
Jag grep tag i honom, kastade omkull honom
som en mjölsäck och skrek:
»Var förbannad, din skurk!»
Och nu började för mig en tid, då jag var som
tokig och inte hade en redig tanke i min hjärna
— jag kunde inte hålla upp hufvudet, utan var
som slungad till marken af en vredgad hand och
låg där maktlöst utsträckt. Mitt sinne sved af
agg mot Gud, — efter en blick på
helgonbilderna skyndade jag därifrån så fort som möjligt,
— — gräla på dem ville jag, men icke göra bot.
Jag visste, att jag borde ödmjukt frambära min
ånger, att jag borde säga:
»Tung är din hand, Herre, men rättvis, och stor
din vrede, men välgörande.»
Men jag kunde inte med godt samvete säga
dessa ord, förbryllad slets jag mellan olika tankar
och kunde inte finna rätt på 111ig själf.
Jag tänkte:
»Kanske drabbade mig detta slag, för att jag
i hemlighet tviflade på din tillvaro?»
Så skrämde mig detta, och jag försökte
urskulda mig:
»Det var inte på din tillvaro, utan endast på
din barmhärtighet, som jag tviflade, ty det
förefaller mig, som om alla människor blifvit
utkastade af dig utan hjälp och utan ledning.»
Och allt detta glödde och brände olidligt i sinnet.
Jag kunde inte sofva, ingenting göra, om nätterna
reds jag af maran, jag såg ständigt Olga för mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
