- Project Runeberg -  En bikt /
72

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

dagen därpå åhörde jag gudstjänsten i
klosterkyrkan.

Rundt omkring synas nunnornas svarta massa

— det ser ut, som om ett berg sprungit sönder
och strött alla sina skärfvor öfver kyrkgolfvet.
Klostret är rikt, systrarna många, och alla äro de
fylliga, med tjocka, mjuka, hvita ansikten, liksom
knådade af deg. Prästen förrättar gudstjänsten
oklanderligt, fastän kortfattadt och är också
välfödd och kraftig, med en grof basröst. Kören är
utsökt, idel unga och vackra systrar, som sjunga
gudomligt. Vaxljusen gråta hvita tårar, och deras
lågor flämta af medömkan med människorna.

»Min själ till ditt tempel, till ditt heliga tempel
trängtar —» förkunna ödmjukt de ungdomliga
rösterna.

Enligt min vana upprepar jag orden för mig
själf och ser mig omkring för att försöka gissa
mig till hvem som är eremitnunnan. Någon
andakt finns dock inte hos mig, och då jag märker
det, blir jag helt bestört, det är ju inte för ro
skull jag kommit. Men inom mig är tomt,
jag-kan omöjligt samla mig, allt är splittradt, tankarna
jaga hvarandra, Jag ser några tärda ansikten, —
gamla, halfdöda gummor, som stirra på
helgonbilderna och röra på läpparne, utan att ett ljud
höres.

Jag lämnar gudstjänsten och går omkring kyrkan,

— det är en klar dag, solen gnistrar på snön, i
träden kvittra talgoxarne och skaka rimfrosten
från grenarne. Jag går fram till trädgården och
ser ut i det vida fjärran, — klostret ligger på en
höjd, och nedanför utbreder sig moder jorden,
rikt klädd i snödrifvornas blå silfverskrud. Små
byar ligga melankoliskt här och där, skogen skäres
midt itu af floden, vägarne ringla sig som tappade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free