- Project Runeberg -  En bikt /
73

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

band, och öfver alltsammans strör solen sina sneda
vinterstrålar. Det är tyst, stilla och skönt.

En stund senare stod jag i moder Fevronias
cell. Jag ser framför mig en liten gumma med
ögon utan ögonbryn, som oupphörligt tåras, och i
ansiktets alla rynkor skälfver hela tiden ett vänligt
småleende. Hon talar lågmäldt, nästan hviskande
och i sjungande ton.

»At inte äpplen före augustifastan, min son»,
säger hon, »vänta, tills den käre Guden låtit dem
växa, så att kärnorna äro svarta i dem!»

Jag undrar, hvarför hon säger detta?

»Vörda din fader och moder», säger hon.

»Jag har hvarken far eller mor», säger jag.

»Bed då för deras själar —»

»Men de äro kanske ännu i lifvet?»

Hon tittar på mig och ler jämmerligt, i det hon
torkar tårarne ur ögonen. Så ruskar hon på
hufvudet och börjar på nytt i samma sjungande ton:

»God är Gud Fader, rättvis mot alla, åt alla
ger han af sin frikostighet.»

»Det har jag tviflat på», inföll jag.

Jag såg, att hon blef förskräckt, hon lät armarne
sjunka, teg och blinkade med ögonen. Så
hämtade hon sig igen och började sakta sjunga:

»Kom ihåg, att bönen har vingar och är snabbare
än alla fåglar och alltid når fram till Herrans
tron. Till häst har ingen ridit in i himmelriket..»

Jag förstår, att Gud för henne är en förnäm
herre, snäll och god och beskedlig, men något
rättesnöre för honom har hon icke. Och så talar
hon oupphörligt i liknelser, och dem begriper jag
inte, och det förargar mig.

Jag bugade mig för henne och gick.

»Så där dela de sönder Gud i bitar åt sig»,
tänkte jag, »hvar och en efter sitt behof, hos den
ene är han beskedlig, hos den andre skräck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free