Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Jag kan bara förvåna mig öfver honom. Man
arbetar som en slaf från klockan tre på morgonen
till tio på kvällen, så att det värker i alla leder,
när man väl kommer i säng, — och så skulle
man drömma om nakna kvinnor!
En dag gick jag in i förrådskammaren efter
jäst — midt emot bagarstugan i källarvåningen
var ett mörkt förrådsrum — och då fick jag se,
att dörren stod på glänt, och att en lykta brann
där inne. Jag öppnade dörren, och där låg Micha
på magen på golfvet och stönade:
»Tag ifrån mig, jag ber dig, Herre! Tag
ifrån mig — — Gör mig fri.»
Jag gick förstås genast igen, men förstod inte,
hvad det var åt honom.
Om kvinnorna talade han alltid med stor
hätskhet och använde de mest råa och cyniska uttryck
om allt som rörde kvinnokönet, spottade
föraktfullt, men krökte på samma gång lystet fingrarna
och förde dem genom luften, som om han i
tankarna slet och ref en kvinnokropp i stycken. Det
plågade mig olidligt att höra detta. Jag kom
ihåg min hustru och våra lyckliga tårar under
vår första äktenskapliga natt, vår rörda, tysta
häpnad inför hvarandra ocli vår stora glädje.
»Ar detta då inte din sköna gåfva till
människan, Herre?»
Jag kom ihåg Tatjanas goclhjärtenhet och
enkelhet och var färdig att gråta af harm på
kvinnornas vägnar. Och jag tänkte:
»När fader abboten kallar mig till sig, skall
jag säga honom allt!»
Men han kallade mig inte. Dagarne gingo som
blinda på en smal stig genom skogen, knuffande
hvarandra, men abboten kallade mig inte till sig.
Det blef mörkt för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
