Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Vid denna tid — jag var då tjugutvå år
gammal — syntes mina första gråa hår.
Jag längtade att få tala med den vackre munken,
men jag såg honom sällan och endast flyktigt, —
hans stolta anlete skymtade förbi och drog med
sig min längtan som en osynlig skugga.
Jag frågade Michajlo om honom.
»Jaså, den?» skrek Micha. »Jo, den är ett
äkta kreatur, må du tro! Han spelade så att
han blef bortkörd ur officerskåren, och hade
sådana fruntimmershistorier för sig, att ban inte
heller fick stanna vid prästhögskolan! Lärd, ja
gudbevars! Han kom ju in i högskolan, efter att
ha varit officer! I Tschudoboklostret spelade han
alla munkarne kaputt och kom då hit, skänkte
klostret en summa af sjutusenfemhundra rubel
och jord dessutom och köpte sig därigenom stora
förmåner, jaha! Här spelar han också kort, —
abboten, fader munskänken, skattmästaren och
han spela! En slinka kommer till honom också,
och han har en enskild cell, där han kan lefva,
som han lyster! Riktigt snuskigt!»
Jag trodde det inte, jag kunde inte tro det.
En gång bad jag munskänken, fader Isidor, att
skaffa mig ett samtal med abboten.
»Hvad skall du tala med honom om?»
»Om religionen», sade jag.
»Hvad är det med den då?»
»Jag har åtskilligt att fråga honom om».
Han såg öfverlägset ner på mig, — han var ett
belt hufvud längre än jag, mager och knotig, med
kloka, spefulla ögon, krokig näsa och långt,
spetsigt skägg.
»Säg uppriktigt, är köttet dig öfvermäktigt?»
Han kunde draga åt skogen med sitt kött!
Fast jag egentligen inte hade lust till det, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
