- Project Runeberg -  En bikt /
126

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

Det var ju så, att man kunde gå från förståndet.

Vid middagstiden for jag öfver sjön, satte mig
på stranden och såg på klostret, där jag i öfver
två år knogat och trälat.

Skogen slog upp sina gröna vingar och visade
klostret vid sin barm. Mot den yppiga grönskan
aftecknade sig skarpt de krenelerade hvita
murarna, de blå kupolerna på den gamla kyrkan,
den förgyllda kupolen på den nya och strimmor
af röda tak, korsen glittrade ocli kallade, ocli öfver
dem genljöd himlens blå klocka af vårens glada
jubel, och solen strålade segerrikt.

I all denna skönhet, som fyllde sinnet med
lifs-varm hänryckning, dolde sig en skara svarte män
i långa kåpor och förnötte sina tomma dagar utan
kärlek, utan fröjder, i smuts och meningslöst släp.

Jag greps af medömkan med dem alla och mig
själf också, — var nära att gråta. Jag steg upp
och gick vidare.

Det doftar af vällukter, hela jorden och allt
lefvande på den sjunger, solen uppväcker
blommor på fälten, de sträcka sig mot himlen och
buga sig för solen, den unga grönskan på träden
prasslar och hviskar, fåglarne kvittra, kärleken
brinner öfver allt, — jorden är fruktsam och rusig
af sin styrka!

Jag möter en bonde och hälsar på honom, men
han nätt och jämt nickar tillbaka, jag möter en
kvinna, hon drar sig åt sidan. Men jag längtar
att få tala med människor, och jag skulle tala så
vänligt med dem.

Den första natten af min frihet tillbragte jag i
skogen, låg länge och blickade upp mot himlen,
sjöng sakta och somnade till sist. Tidigt på
morgonen väcktes jag af kylan och började åter gå,
liksom på vingar, bela lifvet till mötes. Hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free