Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Och på det viset slår hon omkring sig åt alla,
— unga och gamla, till och med kvinnor.
»Jag bryr mig inte om dig», säger jag, »men
jag bryr mig om din sorg, jag vill ha reda på
allt, som människorna plåga sig med?»
Hon sneglar på mig och svarar:
»Gå till de andra! Alla äro de ju så ynkliga,
förbannelse öfver dem!»
»Hvarför förbannar du dem?
»För att jag vill det!»
Hon förefaller mig som en besatt.
»För hvems skull är det, du vallfärdar?» säger
jag-
Ilon skrattar till högljudt och säger, liksom
hon talade till någon annan:
»Förra våren begaf sig min man uppåt Dnjepr
för att flotta timmer och — blef borta! Kanske
har ban drunknat, kanske har han tagit sig en
annan hustru, — hvem kan veta det?
Svärföräldrarna äro fattiga och elaka. Jag har två barn,
en gosse och en flicka, — hvad skulle jag föda
dem med? Jag ville nog arbeta, tills jag ginge
i bitar, men det fanns inte något arbete, och hvad
kan också en kvinna förtjäna? Svärfar svor ocli
skällde, — du och dina ungar äro som en sten
om vår hals, du äter upp allt för oss! Och
svärmor öfvertalade: du är ju ung, gå till klostren,
munkarne äro begärliga efter kvinnor, du kan
förtjäna mycket pengar! . . . Jag kunde inte
uthärda att se barnen svälta, — därför vallfärdar
jag! Skulle jag kanske dränka dem? Hellre
vallfärdar jag.»
Hon talade som i sömnen, otydligt, mellan sina
sammanbitna tänder, men ögonen skreko ut
hennes moderssorg.
»Min lille gosse är redan på fjärde året. Osip
heter han och flickan heter Hanka. Jag slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
