Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
redan mäktigt lefva inom mig, fastän på samma
gång det innerst inne rör sig något fiendtligt
iakttagande.
Hvar är jag, och hvad är det som är mitt?
Jag snurrar rundt i mina tvifvel som en instängd
varg, och allt fortare ocli fortare, så att det
hviner kring öronen.
1 hyttan tjöt ånghvisslan, — först gällt ocli
klagande, sedan doft och befallande. Från
bergen blickar sömnigt morgonen, natten drar sig
nedåt och tar sakta af träden sitt tunna täcke;
vecklar ihop det ocli gömmer det i klyftorna och
groparna. Den härjade marken blottar sina
skråmor, — allt är tilltrassladt oeh förstördt, som om
en elak jätte tagit ett skutt ner i dälden, ryckt
med sig strimmor af skog ocli tillfogat jorden
djupa sår. På däldens botten vältrar sig hyttan,
smutsig, flottig, nedrökt, dånande och gnisslande.
Från alla håll strömma dit mörka varelser, som
den uppslukar den ena efter den andra.
»Gudsskapare», tänker jag. »Hvad ha de
skapat?»
Morbrodern kommer ut på gården, rifver sig i
det rufsiga håret, gäspar, så att det knakar i
käkarne, och småler emot mig.
»Jaså», skriker han, »har du redan stigit upp?»
Men tillägger i detsamma vänligt:
»Eller har du kanske aldrig gått och lagt dig?
Nå, det gör ingenting, du kan sofva på dagen.
Men kom nu och drick te.»
Vid teet säger han:
»Det var en tid, bror lilla, då jag inte heller
sof om nätterna och bara ville slå alla i ansiktet.
Redan innan jag blef soldat, led jag af grubbel,
och under min soldattid gjorde de mig döf också
. . . kompanichefen gaf mig en örfil . . . jag hör
En likt.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
