Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Minnet av en hare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MINNET AV EN HARE.
I går sköt jag den sista morkullan för året.
Det hade blivit sent och skumt. Berget flöt ihop
med martallarna, de tusen fågelstämmorna hade
tystnat, och emellanåt kom en kall fläkt från kärret,
där dimman stod blå över regnpölarna.
Men myggorna levde och läto mig känna det.
Trött på att svära i enslighet och många gånger
narrad av någon ensam mygga, som skymningen
förstorade i perspektivet och förvandlade till en
morkulla, ämnade jag just resa mig från min
tallrot, då det prasslade bakom mig. Jag höll mig
dödstyst.
En liten hare var det, som i sakta mak
skumpade fram och satte sig på berget knappt
fem steg ifrån mig och alldeles i min bössas
riktning. Jag hade bara behövt röra högra handen
för att göra honom till den dödaste harpalt i
Roslagen.
Haren tycktes ha något att uträtta. Han
tycktes lyssna i åtskilliga riktningar, gjorde höger
om och vänster om och helt om, satte sig på
bakbenen med öronen sträckta, kliade sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:27:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enbok/0083.html
