Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smokingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällan har väl någon varelse blivit överhopad med
innerligare böner och fruktansvärdare
förbannelser.
Olle kunde slå voit med ena handen i golvet
flera gånger efter varandra och samtidigt tömma
den ölflaska han höll för munnen. Det var ett
konststycke, och han gjorde det nu också, men
det tillfredsställde oss icke, ty hungern började
kvälja oss.
Vi hade icke ett öre. Tobaken kändes som en
tom och grym njutning och ölet äcklade i munnen
och gav oss en fadd illusion om att vi stodo
framför ett bord med en stor bunke kolhydrat och
fett och äggvita, men att vi måste vänta tills
hundra hunnit taga för sig före oss.
Jag satt och kände efter i min hjärna, hur där
bildades celler, som alstrade sensationer av
dillkött — dillkött med mycket fett på och bocklukt,
sås med svag ättiksmak, rykande potatis, vars
vita mjöl gick över i stärkelsedimma och fyllde
rymden härligt och inbjudande — svagdrickats
syrliga doft och den ljuva smörstekta löklukten,
som blandade sig med aromen från en världsdel
biffstek. Supen i sin miniatyrflaska glänste vid
brödkorgen som ett mystiskt stjärnelixir, och röster
ljödo och ljud av smackande tungor, och mot
gommarna sorlade köttsoppor. Vi började tala om
bolagskrogen och gubbarna där, om Löwenstein,
den gamle juden, som sålde hängslen och
kragknappar och var en vandrande herrekipering, om
gubben Mellbin, som var krogens lustigkurre, och
vars valspråk var: Håll i veken! Fast ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
