Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smokingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste vad det betydde elektriserade det, glädjen
spred sig över lokalen och vi kände oss hedrade
och uppmärksammade, då gubben Mellbin slog
sig ned vid vårt bord.
Spelet hade domnat av och Olefine bars ut
igen.
— Finns det verkligen ingenting, som vi kan
stampa på?
Frågan var onödig, ty vi ägde intet annat än
våra gångkläder. Sådana dyrgripar som klockorna
voro för länge sedan ute i rörelsen, och skjortor
och kragar stodo i för låg kurs för att vara värda
ens en tanke. Olefine var fridlyst, ty hon var
husdjuret, och vi ville lämna henne endast i goda
händer.
Olle drog ut de två återstående lådorna i vår
gemensamma byrå. Under dem gapade ett hål, på
vars botten vår skatt av kolpapper och dukbitar
låg. Han rörde bland stärksakerna.
Plötsligt upphävde han apachernas stridsrop,
svängde triumferande ett plagg i luften, lade det
på sin säng och knäböjde bredvid i tyst
tacksägelse.
Det var min smoking, min sidenfodrade
smoking, i vilken jag förlovat mig i Uppsala två
gånger, åtminstone den ena allvarligt, återstoden
av en svunnen prakt. Jag hade glömt dess existens
och den hade legat förgäten under skjortorna.
Så reste sig Olle och slog ett par volter,
sopande golvet med det dyrbara plagget.
— Tror ni inte vi får något på den här?
Åtminstone en tia! Och efter maten går vi på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
