Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oaktat hela parketten skilde oss åt, och då
föreställningen börjat, sökte de med de mest
uttrycksfulla grimaser förmå mig att kasta till dem något
av mitt överflöd. A la bonheur! Jag kastade.
Cigarretten var för lätt och hamnade på
scenen framför sufflörluckan. Jag blev rädd och
väntade skandal, men en smutsig hand som dök fram
ur luckan och grep cigarretten och ett svagt
rökmoln, som efter ett par ögonblick blev synligt
därnere lugnade mig. Jag lade in ett par cigarretter
i en ask och kastade den. Ödet ville, att den också
hamnade på scenen, men utom räckhåll för
sufflören och de uppträdande. En tilltagsen yngling
svängde benen över galleribarriären, hasade sig
nedför pelaren bakom polisen, smög sig in bland
de fyra musikanterna och sträckte sig över
rampen, knep cigarretten, vände sig mot mig, räckte
tacksamt ut tungan och klättrade upp samma väg
han kommit.
Under tiden mördade de uppträdande
varandra med stiletter och revolvrar. Man sköt och
älskade med verkligt sydländsk passion. Och då
en åskådare under en duellscen kastade in en bunt
cigarrer till skådespelarna, gjorde den ene av dem
ett ursinnigt utfall, högg cigarrerna, stoppade dem
i fickan och stod åter en garde.
Det var den bästa teaterföreställning jag
upplevat. Men då jag dagen därpå i det lilla italienska
hotellet talade om för il padrone var jag hade
tillbragt kvällen, skakade han på huvudet och
förklarade att den teatern inte var platsen för en
excellenza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
