Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Minnet från Jätturvallsgrottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägde Gripsholms slott och län i pant, äfvensom Oppenstens
slott i Västergötland med Kinda och Mo härad. Han hade
ock en längre tid varit bosatt i Sverige och befann sig nu
på en resa uppåt Dalarne, där konungen gifvit honom
anvisning på vissa skeppund koppar från Falu grufva i
afbetalning på en senare fordran.
Han hade blott ett enda barn, Agnes, en rask och liflig,
kanske något bortskämd flicka, men sådan hon nu var, så
var hon sin fars ögonsten, och mången svensk herreman ur
de förnämsta släkterna hade trådt dansen henne till behag
på Gripsholms slott. Hon var af en ovanlig skönhet, och
därjämte glödde i hennes stora, mörka ögon något så barnafromt
och hjärtegodt, att hon väl kunde sätta hjärtan i brand.
Ännu hade dock ingen vunnit detta hjärta. Hon lekte och
fröjdade sig som ett barn åt dansen och åt tornerspelen, lika
mycket som åt sagorna och sångerna om förtrollade prinsar
och prinsessor, hon grät öfver olyckan och jublade öfver
lyckan, men hennes känslor hade ännu icke fästat sig vid
någon viss, som för henne utgjorde det godas och det rättas
kämpe, hvars motgång och medgång, strider och segrar hon
ville dela som sina egna.
När dörren väl var stängd bakom henne och hon befann
sig i det rum, hvilket hon fått sig anvisadt som sitt under
vistelsen på Borganäs, tog hon ett djupt andetag, som om
hon sluppit ifrån någon rätt svår olycka.
Rummet var lågt, men tämligen stort, ehuru de grofva
takbjälkarne och de små fönstren med sina runda, blyinfattade
rutor, hvilka sutto högt under taket, gjorde det tungt och
dystert. Väggarna voro behängda med tapeter af flandriskt
kläde, utsydda med blomrankor och vapensköldar. Till höger
om dörren, ett par alnar från densamma, stod ett stort, långt
fram i rummet utspringande ekskåp, och bortom detta, i ena
hörnet, stod midt under ett af de små fönstren en bönpall,
öfverhöljd med ett rikt broderadt täcke af rödt flöjel eller
sammet. Ofvanom den lilla bönpallen var på väggen
upphängd en liten bild af jungfru Maria. Den var af purt silfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
