Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Minnet från Jätturvallsgrottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men manteln och glorian kring jungfruns och det heliga
barnets hufvuden voro förgyllda. Det var ett konstrikt arbete
och hade sedan långliga tider tillbaka tillhört grefve Hans’
släkt. Hans dotter hängde med en svärmisk lidelse fast vid
denna helgedom och kunde aldrig skilja sig från densamma.
Därför måste den äfven följa med henne öfverallt, där hon
befann sig.
På den vägg, som bildade vinkel mot denna, stod en
stor, med mörka sparlakan omgifven säng, och i hörnet bortom
denna, midt emot den stora spiseln, som fyllde det motsatta
hörnet, fanns en mindre dörr, som ledde till ett angränsande
rum. Längs väggen mellan denna dörr och spiseln gick en
smal, väggfast bänk, och en likadan upptog väggen mellan
spiseln och dörren till loftsbron.
Till följd af de små fönstren spreds en ofullkomlig dager
i rummet, som för öfrigt upplystes af det under helgonbilden
brinnande vaxljuset. Som bönpallen stod inklämd mellan
skåpet och sängen, kunde likväl blott en obetydlig del af
rummet därifrån erhålla någon belysning. Golfvet var
betäckt af en mjuk matta.
Agnes stannade en stund midt på golfvet med hopknäppta
händer och blicken stelt fästad framför sig. Det var, som
om något rört sig inom henne, hvilket hon hade svårt att
tolka i ord. Men så kastade hon hufvudet tillbaka, och i
det hon vände sig åt den sidan af rummet, som belystes från
helgonbilden, strålade hennes vackra ögon af en himmelsk
kraft. Hon gick fram till bönpallen och föll på knä. Och
ju varmare hon bad, desto klarare strålade glorian kring den
heliga jungfruns hufvud, och desto tydligare bredde sig friden
öfver den vackra bedjerskans anlete. Det var sagdt om denna
Mariabild, att den alltid gaf en egendomlig glans ifrån sig,
om den bedjandes bön var Guds moder tacknämlig.
Hvad det nu var, som hon nu bad om i den tidiga
morgonstunden, om det var om skydd för sin arme skyddsling
eller om skydd och hjälp för sig själf, det vet blott den högste
fadern i himmelen. Att hon just i det ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
