Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 30 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. I gästabudssalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snö, och när den förtviflade budbäraren lämnade rummet, var
hennes smärta fullt ut lika stor som hans.

Men en oförklarlig oro bemäktigade sig henne tillika.

»Följ med, fader, följ med», hviskade hon i grefvens öra.

Grefven hade med uppmärksamhet följt alla ord, som
växlats, och delade i viss mån sin dotters oro. För att dock
icke stöta sig med fogden, men på samma gång få tillfälle
att följa sin dotters och sitt eget hjärtas hviskningar,
yttrade han:

Ȁr det fortfarande eder vilja att hedra oss med edert
sällskap på vår färd uppåt Kopparberget, Jösse Eriksson? ...
det är redan långt lidet på morgonen, vi önska därföre ju förr
dess hellre sitta upp.»

ill. J. N.[=Jenny Nyström] Agnes kastade smekande armarna omkring sin moderliga vän och kysste henne. (Sid. 31)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>