Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jösse Eriksson själf, hvarpå frågan beror, så vidt jag förstått
min dotter rätt, eller hur Agnes?»
»Det är som I sägen, min far!»
»Jag ber då att få försäkra er, jungfru Agnes, om min
beredvillighet att ställa mig själf och mitt hus och mina
svenner till ert förfogande. I skolen se, att fogden öfver
Västmanland och Dalarne icke alldeles glömt bort ridderlighetens
lagar, fast han hela nitton åren varit nödgad att lefva
i detta laglösa land.»
»Sen dock till, fogde», inföll grefven, »att I ej lofven
mera, än I kunnen hålla!»
»Väl är min makt ringa», blef fogdens svar, »dock trodde
jag ej, att eder dotter skulle kunna hafva en begäran till mig
så svår, att dess uppfyllande låge utom området för densamma.
Talen fritt ut, jungfru Agnes, hvad som ligger eder på hjärtat!»
»Det är en helt ringa ting, som jag vill bedja eder om,
stränge herre, det rörer blott en gammal kvinna, som är sjuk,
mycket sjuk ...»
»En gammal sjuk kvinna», tog fogden i mycket häftigt,
»och hvem är det? Namnet, namnet, stolts jungfru!»
»Namnet känner jag icke, men hon är hustru till den
olycklige bonden i tornet, den mannen som ...»
»Ah, jungfru Agnes ... I menen Lars Olsson i Nible, och
det är för hans sjuka hustru, I viljen fälla en förbön —
ha-ha-ha, I kännen icke detta folk ... hans hustru, som är
mycket sjuk ... man är aldrig sjuk här i landet, man tål
och uthärdar allt utom att lyda sina herrar, ha-ha-ha. Mor
Märta skall nog sköta sitt arbete, det har ingen fara!»
Fogden skrattade riktigt hjärtligt åt Lars Olssons sjuka
hustru, och skrattet rullade bort emot bergen och upprepades
af ekot. Det lät riktigt hemskt. Fru Richissas häst skalf
som ett asplöf därvid, och Agnes kind täflade för ett
ögonblick i hvithet med fru Richissas.
Till höger om vägen var ett tätt busksnår, och det var
som om den gamla hästen skyggat för detta busksnår. En
lätt darrning genomfor fru Richissa, medan hon vände hästen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
