Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att hufvudet riktades från snåret. Nu lade dock ingen
märke till denna rörelse, man tog den som en naturlig följd
af den grymme fogdens hemska skratt. Hade man sett
närmare efter, skulle man dock ha sett mellan grenarne, där
snåret var som tjockast, ett par ögon glänsa fram, stora och
skarpa som lodjurets, när det vädrar efter rof.
»I skolen, som jag hoppas», fortsatte fogden, »snart få se
denna sjuka kvinna, för hvilken I viljen lägga er ut, och då
skolen I bäst finna, huru trolöst folket är här i bygden, jag
väntar i hvarje stund att möta henne ...»
»I viljen då icke göra något afseende på min begäran,
stränge herre?» frågade Agnes.
»Tålamod, stolts jungfru, tålamod ... det är för
sjukdomens skull, I begären att den gamla häxan skall skonas,
nå väl, I skolen få se, att hon icke är sjuk, och då är jag
säker på, att I ej längre skolen bedja för henne.»
»Man har dock sagt mig, att hon var mycket sjuk ...
beviljen mig blott det, att I först låten underrätta er om
förhållandet, innan I släpen henne till ett arbete, som öfvergår
hennes krafter.»
»Underrätta mig ... stolts jungfru, Jösse Erikssons
erfarenhet är den bästa kunskaparen ...»
Det var klart för alla, hvilka hörde fogdens svar och
ännu mer den myndiga, aflåtande ton, hvarmed det gafs, —
det var klart, att han ej skulle lyssna till jungfruns begäran,
ehuru han ögonskenligen ville undvika att med orden stöta
en så mäktig herre som grefve Hans af Ewersten. På ingen
var dock verkan af fogdens svar så märkbar som på den unge
svennen, och de känslor, som stormade inom hans bröst, tycktes
ifrån honom meddela sig åt hans häst, hvilken med möda lät
tygla sig af ryttarens starka arm. Men så väl ryttarens som
hans hästs otålighet kunde också tagas som en följd af det
uppskof, hvilket vållats af fru Richissa.
Så tycktes grefve Hans uppfatta saken. Jungfru Agnes
vågade knappt se upp på den ståtlige ynglingen. Hon liksom
kände, att hans blickar hvilade lika mycket på henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
