- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
46

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Men nu, med eder tillåtelse, herr grefve», återtog han
högt, »torde det vara tid att fortsätta färden. Innan sena
kvällen lären I ändå ej få se röken från kopparhyttorna på
berget.»

Grefven vände sig till fru Richissa, och då hon förklarade
sig önska fortsätta resan, bröt man upp i sakta skridt.

De kunde hafva ridit en fem hundra famnar, då buskarne
vid sidan af vägen delade sig och en mörk figur kröp upp
på vägen. Han var klädd i en svartbrun munkkåpa, sådan
som dominikanermunkarne brukade. Kapuschongen var djupt
neddragen öfver hufvudet, men ett långt gråsprängdt skägg
böljade för vinden framför bröstet.

Han stod länge och såg efter de bortridande, men så
aflägsnade äfven han sig åt samma håll som Engelbrekts
budbärare.

*



Herman Berman ilade framåt, allt hvad hans häst
förmådde springa. Målet för hans häftiga ridt var dock icke
uteslutande att framföra den sorgliga underrättelsen om
fogdens grymhet. I den öfverretning, hvari hans sinne nu befann
sig, hade han, när han hörde, hvarom fråga var, blixtsnabbt
fattat det beslut att om möjligt undanrycka fogden det offer,
som nu enligt hans egen utsago släpades till Borganäs.

Lars Olssons hustru, mor Märta, bodde efter mannens
olycka hos en frände i Hamra, en af de äldsta gårdarne i
Hedemora socken, nordost om staden med samma namn. Att
träffa henne där, var nu väl en omöjlighet, därtill hade
fogdens utskickade för långt försprång; han hade nämligen tidigt
på morgonen, när han red genom Hedemora, mött dem, och
kunde nu förstå, att deras färd gällde den gamla olyckliga
kvinnan i Hamra. Men äfven om detta var en omöjlighet,
så borde han dock träffa fogdetjänarne och deras offer, hvilka
sannolikt voro flera, innan fogden och hans sällskap hunnit
genom Hedemora kyrkoby. Huru han då skulle bete sig, om
detta gick efter beräkning, det var något, som han ej gaf sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free