Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädd i svart flöjel oeh hade om midjan ett svart läderbälte
tillspändt med ett silfverspänne. På hufvudet bar han mössa
eller barett af samma tyg som tröjan. Han vinkade med
handen, att han äskade ljud, och sedan det blifvit ljudstilla,
började han med en släpig och pipande stämma:
»Jag är Mårten Svensson, son af den Gods-Sven, som
fanns död i Belgstings grufva. Många bland eder, ärlige
bergsmän och bönder af Dala, känna mig nog sedan fordom, liksom
jag minnes eder, fast jag på de senare åren sällan varit
bland eder.»
Efter denna inledning redogjorde han för sin ankomst
med ungefär samma ord, som han talat därom till Belgsting
på vägen till samlingsplatsen, men tillade rörande sitt
uppträdande här:
»Jag skildes vid den ädle bergsknapen för en stund sedan
och aktade i ett ärende, som han väl känner, draga till
fogden på Borganäs, men så rann den tanken på mig, eftersom
jag visste af ert möte i natt, och att de fleste männen ville
hafva Belgsting till höfvidsman, att min närvaro kunde vara
honom nyttig, och nu finner jag väl, att jag icke bedragit
mig. Blott det vill jag nu säga, att i den sak, som kastas
Belgsting före, är jag rätter målsägande, och jag förklarar här
inför Gud och eder, att Belgsting icke är min faders baneman.
Jag kan väl icke bevisa det, men jag kan lämna kungens
lösebref, och så är han fri från den skuld, som skall
skilja honom och eder.»
Med en triumferande min såg han sig omkring i ringen,
liksom väntade han ett bifallssorl. Det uteblef icke heller.
Bönderna återtogo sitt rop, att Belgsting skulle blifva deras
höfvidsman. Blott trenne af de församlade tycktes vara af
motsatt mening, den högväxte svartbrodern och Herman
Berman, som ställt sig vid dennes sida, samt föremålet för
meningsskiljaktigheten, den föreslagne höfdingen själf.
Den lille svartkläddes ord tycktes på den sist nämnde
utöfva en alldeles egendomlig verkan. Den förvåning, som
hans första uppträdande väckte, öfvergick snart till ett uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
