- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
113

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det hördes steg bakom de båda flickorna, och Karin vände
sig om och såg fram genom dalen. Men hon kunde icke se
långt, till följd af de många träden. Den mörkögda var
däremot så upptagen af tankarne på Rosa lilla, att hon hvarken
hört stegen eller såg sig om.

»Nå, de kommo till stranden, och riddaren kom med sina
svenner, och konungen lät sätta skepp i sjön ...?»

»Nej, nej! Tärnorna kommo och bruden stod i
bakstammen och hälsade dem. Här skolen I få höra.» Och hon
började att sjunga:

»Och hälsa I alla min kära far och mor;
I bedjen dem intet sörja, utan ge sig god ro!»

Och hälsa I alla min käre fästeman;
Bed honom icke sörja utan ta’ sig en ann’!»

Bruden hon somna i hertigens famn,
        Med all ära och dygd!
Hon vakna inte, förr hon kom i annat land.
I finnen väl både rosor och liljor.


»Och det är då verkligen sant, att bondedottern blef
konungasonens brud?»

»Sant?» utbrast sångerskan, liksom på det högsta
förnärmad af en sådan fråga.

»Ja, ja, jag kan väl förstå, att det är sant, fast det icke
skulle gå för sig i mitt hemland, men jag ser nog, att
bonden här är något helt annat än där ute. Förunderliga folk,
som likväl kan tåla och lida så mycket!»

Nu vände sig åter Karin om, nu hördes ljudet af stegen
åter och mycket tydligare. Nu såg sig också den främmande
jungfrun tillbaka. Längst bort i dalen sågo de då en
halfvuxen gosse komma springande i riktning åt dem till. Han
var klädd i grå vadmalströja och svart hatt med spetsig kull.
Han vinkade med handen, när han såg de båda flickorna vända
sig om.

»Kan se, att jag hörde rätt», sade Karin, under det de
gingo gossen till mötes, »jag hörde nyss ljudet af stegen, fast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free