Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ej kunde se någon. Det är säkert bud från grefven, er
fader ...»
»Åh nej, då skulle det vara någon af hans svenner ...
ack nej, nu ser jag hvem det är.»
Ynglingen stod nu framför dem. Det var Erik, den fule
Erik, mor Märtas son, men nu iklädd nya och hela kläder,
hvilka i någon mån bidrogo att förändra hans utseende. Han
tog af sig hatten och strök svetten ur pannan, medan han
andades ut.
»Du, Erik», utbrast den mörka flickan, i hvilken läsaren
säkert igenkänt Agnes, »det fägnar mig att få se dig, så kan
jag få höra slutet på den verkliga saga, som rör mig själf.
Ack, du skulle dikta en visa därom, Karin ...»
»Haf tack, mycken god tack, stolts jungfru», sade härvid
Erik, »för att I skicka’ den ungersvennen till hjälp ...»
»Skickade, säger du, jag ...»
»Jag har hört det af honom själf, och jag talade om för
honom, att I lofvaden tala vid fogden, och då blef han så
glad och sade ...»
»Hvad sade han, Erik?» afbröt Agnes med mycken ifver.
»Stolts jungfrun är from och ädelboren, sade han.»
»Än din moder?» afbröt åter grefvedottern, liksom om
hon varit rädd att höra vidare af hvad ungersvennen talat
om henne, »din moder, hon räddades?»
»Ja, tack vare eder och den raske Herman Berman. Nu
sitter hon i ro hos Engelbrekt här på Kopparberget, och dit
lärer fogden väl knappast våga sticka sin hand efter henne.
Men nu gäller det ungersvennens lif, stolts jungfru ...»
»Hans lif?» frågade Agnes och blef så blek om kind,
som den hvita kragen, hon bar om sin hals.
»Ja, och I måsten rädda honom», svarade gossen med
mycken bestämdhet.
»Säg för Guds skull, huru hänger allt detta ihop. Jag
skall rädda honom, säger du ...?»
»Jo, se vi kommo till Kopparberget i går i dagningen,
för så fort mor fått hvila ut hos Mats Ersson, så begåfvo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
