Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss på väg. Och när det så led fram på dagen, så redo
Engelbrekt och Herman ut, för de skulle vara vid Skedvi kyrka
i går kväll. Men mor hade med sig en sjuk bergsmansdotter,
och hon, bergsmansdottern, bad mig gå med bud till sin fader.
Det var i går på eftermiddagen, jag gaf mig på väg.
Jag rodde öfver Tisken och Runn till Vika, men när jag kom dit
och gick i land, var det redan mörkt, och jag tog in till
prästgården, där jag fick lägga mig på logen.»
»Du tyckes icke hafva gjort dig så brådtom, Erik, som
då det gällde din moder», sade Agnes, och det låg till hälften
en förebråelse i både ord och blick.
»Förstår jag eder rätt, stolts jungfru, så viljen I nu
klaga mig an för det, som jag ej kan råda bot på. Låt mig
blott tala om det alltsammans; det är nödvändigt, att I
kännen det från början och till slut. Som jag sade, jag lade
mig på prästens loge, och det dröjde ej länge, förrän jag
somnade. Men vid midnattstid vaknade jag af ett starkt
buller. Hästtramp och ljudet af många röster hördes på
gården och i stallet. Det var fogdens ryttare, som voro på
väg till Kopparberget. Jag hörde prästfar själf, den fromme
herr Ragvalder, tala till dem. Han undrade på, att de drogo
in hos honom, och då svarade en röst, som jag kände — det
var Mårten Skrifvares — att blott han och den köpmannen,
som han hade med sig, finge härberge i prästgården, så skulle
ryttarne draga ut i byn. Mäster Ragvalder blef då nöjd, och
jag hörde ryttarne draga sina färde, och det blef allt tyst
igen. Nu låg stallet invid logen, och jag hörde tydligt, huru
tvenne hästar leddes in genom stalldörren. En liten stund
därefter hörde jag smygande steg utmed logdörren och en röst,
som halfhviskade: »har du förstått mig, Lydert Rosenbrygge?»
»Var det köpmannens namn?» frågade Agnes orolig.
»Ja, jag kan ej tro annat», svarade gossen.
»Heliga jungfru, då är helt visst stor fara å färde»,
utbrast Agnes, »jag har ofta hört min fader nämna detta namn
och alltid i sammanhang med någon ogärning! Hvad hörde
du då mera, Erik?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
