Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut, och knappast skulle någon annan bättre passat till hans
allvarliga väsen.
Den gamle munken, som en tid varit kansler eller
skrifvare hos riksdrotsen Karl Ulfsson (Sparre) till Tofta och
därföre kände till, hurudan seden var hos de höga herrarne, gjorde
här en småsvens tjänst och anmälde Engelbrekt.
»Jag önskar eder välkommen, Engelbrekt Engelbrektsson»,
sade då grefven och räckte Engelbrekt sin hand.
»Tack, ädle herre», svarade Engelbrekt, »dock tyckes det
mig lika sig bättre, att jag beder eder vara välkommen till
våra bygder. Det är nu länge sedan någon af de allra högste
herrarne i Sveriges rike, om hvilka Dalalagen talar, satte sin
fot norr om älfven.»
Denna hälsning, hvarigenom den enkle mannen, oaktadt
sitt rättframma och till och med något sträfva väsen,
tydligt lät förstå, att han visste uppskatta högheten hos den,
som han hälsade, gjorde ett högst fördelaktigt intryck på grefve
Hans.
»Väl sitter jag i konungens råd», svarade han, »och i följd
af min börd intager jag där det främsta rummet, men likväl
befinner jag mig icke här nu i denna egenskap, utan helt och
hållet i mina enskilda ärenden.»
»Hvad den enskilde mannen hör och ser, grefve Hans, det
ser väl dock äfven rådsherren?»
Det kunde grefven icke bestrida.
»Och hvad han sett och hört», fortsatte Engelbrekt, »det
må han kunna intyga, när så kräfves, och så bära sitt
riddarenamn med äran. Jag är glad öfver att möta eder, grefve
Hans, och må därföre mitt välkommen vara berättigadt, ty
genom mig talar hvarje man i Dalarnes bygder.
»Jag vet, jag vet», svarade grefven, »nöden är stor här
i landet ...»
»Och dock är det, som I sett, ädle herre, eller det som
kommit till edra öron, blott en ringa del af hvad vi känna
och veta, som under långa år ständigt haft det under ögonen.
Så grymt far man icke fram i fiendeland som konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
