Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det stora riket och den ensamma staden, och i känslan däraf
såg Herman i Lydert Rosenbrygge ej blott en gillesbroder,
utan vida mera; — han såg i honom en man, som bättre än
någon förstod att uppfatta en glödande frihetskärlek.
»Du kan känna dig stolt, Lydert Rosenbrygge», sade
Herman, »att tillhöra en stad med en sådan forntid och en
släkt med sådana minnen som din.»
»Jag är det ock», svarade Lydert med en viss
blygsamhet, som dock blottade mera än den fördolde, »men I mån tro
mig eller ej, jag sätter lika högt, att jag genom mina
handelsresor blifvit satt i tillfälle att lära känna edert
fädernesland.»
»Och hvarför det, köpman Lydert?»
»Tron I då, att jag ej förstår uppfatta, hvad som nu rör
sig på djupet af hvarje svensk mans hjärta, och är det ej
någonting, som jag väl bör känna till? Bågen spännes mot
förtryckaren, svärdet slipas ...»
Längre hann icke köpmannen. De fyra bröderna
uppkommo från källaren, och nu fylldes hornen och kannorna
och bägarna, och åldermannen ringde. Detta försiggick med
mycken högtidlighet. Gärdesmännen gingo omkring med
gillesbloss och handkläde, ty den första minnesskålen skulle
nu drickas. Denna dracks för »vår Herres minne, vår Frus
minne och riddar Sankt Örjans minne» och kallades »högsta
minne».
Såsom föreskrifvet var, blottades alla hufvuden, och både
systrar och bröder reste sig upp och sjöngo. Fel emot dessa
föreskrifter i skrået voro belagda med böter, liksom om någon
under drickandet spillde något eller tappade dryckeskärlet.
När sången var slutad och skålen tömd, satte sig åter
brödraskapet, och här och där började åter samtalet knyta sig
mellan enskilda medlemmar. Mellan Lydert Rosenbrygge och
Herman var detta företrädesvis fallet.
»Veten I», sade den förre, »när jag i förmiddags hörde
den ädle bergsmannen tala till folket, påminte det mig lifligt
om hvad jag hört berättas många gånger om min egen fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
