- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
163

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när han å min fädernestads vägnar talade till eder gamle
kung Albrekt.»

»Kung Albrekt ...»

»Ja, sedan han, efter att hafva förlorat sin svenska krona,
som hertig af Mecklenburg kommit i strid med vår stad. Min
fader satt då i senaten och var en bland de utskickade till
konungen, för att förmå honom nedstämma sina obilliga
fordringar.»

»Och det lyckades?»

»Fullkomligt!»

»Måtte då den likhet, du funnit mellan din fader och
Engelbrekt, äfven komma att visa sig i framgången af
dennes värf!»

»Det skola vi hoppas, och hvarom icke ... här finnas ju
män, och ej endast kvinnor i Sveriges land. Hvad är det då
att frukta ... kung Erik är väl ej mer än en människa; vill
han ej hålla de eder, han svurit, så ...»

Köpmannen gjorde en uttrycksfull åtbörd med högra
handen.

»I detta fall», fortsatte han, »som måhända torde komma
att inträffa, ty jag känner kung Erik, jag ... Viljen I
mottaga ett förtroende af mig, Herman Berman?»

Herman såg förundrad på köpmannen, som, obesväradt
och utan att afbida hans svar, fortsatte:

»Jag har en kista goda vapen med mig ... jag hade
ämnat sälja dem, men af aktning för eder frände, Engelbrekt
Engelbrektsson, och af erkänsla för det nöje, som edert
sällskap i afton skänkt mig, vill jag lämna denna kista åt eder
med full frihet att använda den, när så påfordras. Missförstå
mig ej — han slog härvid blygsamt ned sina ögon — jag
har haft mycken vinst i edert land. Den lilla kistan ...
Men kom, skall jag visa eder den!»

Herman visste ej hvad han skulle tänka eller tro. Det
låg något så uppriktigt och förtroendefullt i mannens hela
väsen, och dessutom hade det varit ohöfviskt att afslå det
frikostiga anbudet, som härflöt af en så vacker och ädel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free