Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söder ut; de stackars kvinnorna, som under stormen och
nattkylan fått en tillflykt på gården, och slutligen, huru
Ornäsherren väckts af bullret, då fogdeknektarne kommo och
återfordrade de olyckliga.
Engelbrekt å sin sida yttrade ingen förvåning öfver
munkens uppträdande och borttagandet af Hermans häst.
»Han torde veta mer än jag om denna färden», var det
enda, han sade, redogörande tillika såsom svar på männens
spörsmål, hvarför han kom ensam, huru sorgligt
Eriksmässodagen slutat för honom enskildt. »Nu må fader Johannes»,
så slutade ban, »rida den hästen allt hem till Kårberget igen.
Mången god dag kommer att gå, innan min raske Herman
behöfver honom, om det ens någonsin kommer att ske.»
Harm och vrede lågade ur allas blickar vid berättelsen
om S:t Örjansgillet, och Hans Djäkn slog den knutna näfven
i ekbordet, så att de framsatta tallrikarna för morgonvarden
hoppade. Icke ens den lille Stig, som i detsamma visade sig
i dörren, kunde med sitt leende locka bort stormmolnet från
faderns panna. Engelbrekts blick ljusnade vid åsynen af den
friske och starkt byggde gossen. Han lyfte upp honom och
kysste honom, lade därpå sin hand på det lockiga hufvudet och
pekade med den andra liksom åt helgdagsrummet i norra gafveln.
Modern knäppte därvid ihop sina händer. Sannolikt
tänkte hon på sin dröm. Dock kunde det ock vara en följd
af den hemska gärningen, som hon nyss hört omtalas. Så
uppfattades också hennes rörelse af Engelbrekt, som därför
ville leda hennes tankar på ett gladare ämne.
»Det var där uppe, jag såg honom sist», sade han, »det
var midsommaren förlidet år. Och I hafven heder af min
gudson. Pass på, Stig, att du blir stark som din fader och
from och god som din moder. Då kan du uträtta något för
Sveriges land med tiden.»
Gossen tog en manhaftig hållning på sig och såg
Engelbrekt stint i ögonen, och Engelbrekt log, i det han klappade
det lockiga hufvudet. Därpå reste han sig upp och nalkades
Hans för att säga farväl och bryta upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
