Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hördes från det håll, hvarifrån de båda skugg-ryttarna
kommit. Blott en enslig trast hördes slå på något afstånd. Å
andra sidan hördes ljudet af de försvunnas hästhofvar allt
mattare och mattare.
Då satte Engelbrekt sporrarna i sin häst och sträckte af
in på den korsande vägen åt samma håll som skuggorna. Och
det var som om hans häst förstått, att något viktigt nu var
på färde. Det ädla djuret tycktes med ens hafva återvunnit
all sin kraft. Huru snabbt skuggorna ilade undan, dröjde
det knappt en kvarts timme, förrän Engelbrekt af ljudet
hörde, att han nalkades dem. Och så gick det hela milen
framåt, då plötsligt ljudet af de galopperande hästhofvarna
upphörde.
Här låg Väsby gamla kungsgård, där den stränge, men
folkkäre folkungakonungen Magnus Ladulås ofta brukade hålla
hof med sina riddare och svenner. Vid gården framflöt en
liten bäck, kommande från Järndammen och Helgonmossen,
ett par små sjöar belägna norr ut. Karl IX och hans son,
den store Gustaf Adolf, skola i sin tid hafva låtit uppgräfva
denna bäck för att få vatten i de grafvar, hvilka skulle
omgifva den af dem påbegynta slottsbyggnaden.
Om de båda ryttare, som här försvunno, voro en lefvande
bild af det laglösa tillstånd, hvarunder landet nu suckade,
så påminte så mycket lifligare den gamle folkungens gård, där
den låg i skymningen midt bland ängar och gärden, om en
försvunnen tid af kraft och lagbunden ro. Det var därför
icke heller underligt, om de nattliga fridstörarna just här
hade dragit sig fridens bud till minnes. Så var dock icke
förhållandet.
Engelbrekt fick snart se, när han kom in mot
kungsgården, nere på ängen där framför, både den ene och andre
af dem, han sett skymta förbi sig vid Broddby. Det var
dock svårt att fullt tydligt urskilja hvad som tilldrog sig
där nere. Jätteskuggan, ryttaren, som red Hermans häst,
hade hunnit ända inpå den första ryttaren. Någon strid
tycktes förefalla, dock icke med blanka vapen. De båda skuggorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
