- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
220

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var hans son. Fogden förhörde dem, men ej ett ord kom
öfver deras läppar. När jag red hit uppåt, lågo de ännu
kvar där på pinan.»

»Det går för långt, det går för långt», afbröt Sten
Turesson, men biskopen lät sitt hufvud sjunka ned mot bröstet.

»Men de tiga», genmälte riddar Nils, »de skrika icke
mera.»

»Nej, de tiga icke, de skrika himmelshögt!» hördes en djup
och manlig stämma yttra alldeles vid sidan af riddar Nils.

Denne ryckte in sin häst och stirrade på mannen vid
sin sida som om denne med ens stigit upp ur jorden. De
öfriga herrarna stannade också. Hvad som var förvåning
hos dem, var dock harm hos riddar Nils Stensson. Hans
kind bleknade af vrede, ju närmare han fick den lille,
obetydlige mannen i ögonsikte, som vågat afbryta honom.

Men riddarens vrede tycktes icke göra det minsta intryck
på den lille mannen. Hans blixtrande öga öfverfor och
liksom behärskade hela samlingen, medan ovilja och harm tände
en flammande brand på hans kind.

»Så som I där hafven talat, Nils Stensson», sade han
med en af djup rörelse darrande röst, »så tänkte jag aldrig,
att någon svensk riddersman skulle tala; icke heller trodde
jag, att slikt tal skulle tålas bland Sveriges stormän. De
utländske fogdarna jaga, sägen I; ja väl, de jaga, men på
förbjuden mark; och kommen väl i håg, stränge herrar, i
Sveriges land finnas inga trälar. Den gamle mannen där,
som I omtalen, riddar Nils, han talar väl icke mera, det är
sant, men hvarje redlig man i Sveriges rike talar i hans
ställe. Tron mig, den förbjudna högdjursjakten kan blifva
farlig för jägarna själfva.

Medan Engelbrekt talade, och sedan den första
förvåningen öfver hans uppträdande lagt sig, hade de känslor, som
svallade inom riddar Nils, liksom smittat af sig. Man såg
på flera af riddarnes anleten ett uttryck midt emellan hån
och trots, som drog öfver i vrede. Riddarne hade äfven
förändrat plats, så att de slöto en halfkrets omkring Engelbrekt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free