Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Just som denne tystnade, hviskade Ture Turesson (Bjelke)
något i örat på riddar Nils, dock så pass högt, att det väl
kunde höras af dem, som stodo närmast, och således äfven af
Engelbrekt själf.
»Ett slag af flatsidan tuktar väl bäst den där mannen!»
Det var den största skymf för en man att få ett slag af
svärdets flatsida. Ett hånleende drog öfver Nils Stenssons
anletsdrag och han nickade liksom bifallande, medan han
vände sig till biskop Tomas och yttrade föraktfullt:
»Hvad är det mannen där snackar om?»
Ture Turesson (Bjelke) var redan i begrepp att draga
sitt svärd, och utföra sin föresats, då hans frände, Sten
Turesson (Bjelke) fattade honom i armen och hejdade honom.
Intet af allt detta hade undfallit Engelbrekt. Ett
ögonblick flammade det till i hans uttrycksfulla anlete, som om
han ej mera varit mäktig sig själf, men snart återvände den
lugna kraften i hans blick, och när han åter talade, darrade
icke hans stämma mera.
»Förhasten eder icke», sade han, »mitt svärd har god egg
och kan väl aftvå en skymf. Men sådan tyckes mig tiden
nu vara, när friborne män släpas till en grym död mot lag
och rätt, att hvarje redlig man har en gemensam skymf att
aftvå, innan han får tänka på sin enskilda. För öfrigt torde
de halfva liljorna i min sköld vara lika gamla, som edra
ättemärken, ädle herrar, fast min sköld aldrig blänkt i
konungens sal. Måhända är det också därför, som jag bättre än
I minnens den tid, då männen ur de gamla ätterna voro
folkets borne målsmän och visste, att hvarje bonde var en
friboren man lika god som någon af dem, fast han ej förmådde
rida till ting eller hafva med sig väpnadt följe, såsom de.
Men en finnes, som minnes allt detta bättre än jag, och det
är lagen ... Så länge han lefver, lärer bonden tala och handla
fritt i Sveriges land. Många äro de, som sökt döda lagen,
ären I bland dem, ädle herrar och gode män, då äro vi
fiender, i annat fall icke. Jag vill dock tro det bästa om eder,
och därmed faren väl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
