Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hafven I redan fått edert ärende uträttadt hos konungen,
riddar Broder Svensson?»
Riddaren gjorde en jakande åtbörd med hufvudet, men
hans blick var mörk och hotande.
»Eder väg går till ...?»
»Till Lübeck», var riddarens dystra, men
innehållsrika svar.
Det gjorde ett obehagligt intryck på Engelbrekt. Att
just här, liksom på tröskeln till konungens rum, mötas af
en underrättelse, som också innebar ett lagbrott från konungens
sida, det var något, som, om det icke var eller borde varit
alldeles oväntadt, dock nödvändigt måste bidraga att väcka
oro och bekymmer hos Engelbrekt. Frälsemännen hade
nämligen enligt landslag rätt, icke blott att af konungen fordra
ersättning för hästar och vapen, som de förlorat i kriget, utan
äfven att af honom blifva utlösta, om de råkat i fångenskap.
I den penningeförlägenhet, hvari konungen efter ett så
långvarigt krig befann sig, kunde det väl förklaras, att han ej
med ens kunde utlösa alla de svenska frälsemän, som råkat
i fångenskap; men likväl stodo honom många medel till buds
utom penningar, om han hade velat begagna sig af dem.
Och Broder Svenssons dystra uppsyn tydde på mera än
en blott och bar vägran. Där måste ha fallit hårda ord
mellan honom och konungen. Engelbrekt gjorde icke mera
någon fråga, han förstod allt af de två orden: till Lübeck,
och under inflytandet af den beklämning, som dessa ord
utöfvade på honom, inträdde han i salen, där konungens
drabanter stodo.
Han anmälde sig till företräde hos konungen, och en af
riddarne, som befunno sig i rummet, försvann genom en dörr
till ett angränsande rum, men kort därefter öppnades åter
samma dörr, och riddaren visade sig på dörrtröskeln, vinkande
åt Engelbrekt, hvilken ögonblicket därefter inträdde i det rum,
där konungen befann sig.
Det var ett stort rum med ovanligt höga spetsbågsfönster.
I ändan af salen stod under en tronhimmel konungens stol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
