Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke den, hon trott honom vara, om han skrifvit detta bref.
Men så tänkte hon på, huru nära han varit döden, huru svag
han måtte vara, och huru lätt man då kan glömma
världslifvets fordringar. Om en vändning i hans tillfrisknande
inträdt, som Kerstin kunnat vara okunnig om, men som först
i dag visat sig i hela sin hemska verklighet, om han
verkligen stod i begrepp att lämna denna världen ... hon skulle
i evighet förebrå sig, att då ej hafva hört hans sista bön.
»I tveken, stolts jungfru?» sporde Erik, som ej kunde
förklara huru en så enkel och naturlig begäran som Hermans
kunde framkalla en sådan verkan. »Skall jag säga honom,
att I icke unnen honom ...»
»Nej, nej», afbröt honom Agnes, »jag skall komma.»
Med ett uttryck af glädje i sitt fula anlete lämnade Erik
rummet. Han ville ila hem till Herman för att lämna
honom den glada underrättelsen. Han såg knappast, att han
mötte Kerstin nedanför trappan, och svennerna på gården
sprang han förbi, innan de ens hunnit rätt fästa sina blickar
på honom.
Vid porten stod bonden med det ombundna hufvudet.
Denne tycktes dock hafva skarpare blick med sitt ena öga,
än alla svennerna tillsammans. Han fattade Erik i armen
och drog honom med sig.
»Du skall följa mig till fogden», sade han, »du skall vittna
för mig, att jag varit i Engelbrekts gård.»
Här hjälpte intet motstånd. Handen, som omfattat
armen, var kraftig. Erik måste mot sin vilja följa. Bonden
drog honom med sig uppför trappan till den dörr, som ledde
till fogdens rum. Kort därefter kom bonden ensam åter och
försvann genom porten.
Ungefär samtidigt aflägsnade sig också från fogdegården
en skara af de svenner, hvilka på förmiddagen anländt med
Johan Wale. De togo samma väg som bonden, men de
stannade vid en af de stugor, där enligt privilegierna för
Kopparberget öl fick säljas.
Obekymrad om dem fortsatte bonden sin gång vägen framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
