Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lång stund hade icke förflutit, sedan den bullrande
svenneskaran lämnade gården, så syntes tvenne kvinnor på
höganloftsbron. Det var Agnes och Kerstin. De ilade med
lätta steg utför trappan och öfver gården samt vandrade i
samma riktning som bonden och svennerna.
De gingo tysta vid hvarandras sida, och den ena tycktes
stundom sakta sin gång, som om hon tvekat att fortsätta
densamma. Men då vände sig den andra om, och så
fortsatte de vägen.
Redan hade de hunnit ett godt stycke förbi den stuga,
där fogdesvennerna tagit in. Det var en mild och vacker afton.
Himlen var så blå och fåglarne sjöngo så vackert; endast bort
åt grufvan till reste sig svarta moln, som upptornade sig i
vidunderliga former. Det var roströken, som ibland, när
vinden låg åt det hållet, kunde öfvertäcka hela den bebyggda
sidan af berget och dalen med en tjock dimma, så att man
hade svårt att taga sig fram. Nu låg dock vinden åt annat
håll, och solen lyste klar och vänlig på vägen till
Engelbrekts hem.
Då afbröts stillheten af ett plötsligt buller. De båda
vandrande vände sig om. På något afstånd ej långt från den
nämnda ölstugan sågo de en mängd af fogdens svenner i fullt
handgemäng med några män, hvilka tycktes tillhöra grefvens
folk. Fogdesvennerna voro dock så öfverlägsna till antalet,
att något motstånd ej gärna kunde komma i fråga. Men en
af de besegrade lyckades undkomma och sprang vägen framåt
i riktning åt de uppskrämda kvinnorna. Han vinkade med
handen, som om han ville säga något.
»Heliga jungfru, det är Ruprecht», utropade Agnes och
ville återvända för att möta svennen.
Men några af fogdesvennerna hade redan upphunnit
Ruprecht och förde honom mellan sig uppåt ölstugan, dit de
andra begifvit sig i förväg.
Där de båda flickorna befunno sig, krökte sig vägen
omkring en af dessa stora stenar, som här ligga kringströdda,
och emot stenen stödde sig ett litet hus, hvaraf dock endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
