Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 46 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] Längst bort vid en krökning af vägen syntes en ensam ryttare komma ridande. (Sid. 43.)

Därmed satte han sin häst i rörelse, åtföljd af de trenne
riddarne, hvilka med både förvåning och harm blickade ut
öfver ängen, där de sex hundra ryttarna sutto. Efter några
ögonblick hade de hunnit den plats, där biskop Knut och Krister
Nilsson med de öfriga stannat. De hade icke velat rida längre
fram, när de sågo de mörka leden af bergsmännen och deras
svenner komma fram bakom skogen, utan hade först velat
afbida utgången af de trenne medbrödernas öfverdåd.

Vördsamt blottade Engelbrekt och hans följeslagare sina
hufvud för herrarne. Men liksom om hans foglighet ingifvit
dem mod, antogo så väl biskopen som herr Krister en hotande
uppsyn, och den senare sporde med stränghet:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>