- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
117

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du, fogde! ... Lös hans hand, vänner, jag skall vaka öfver
honom under arbetet!»

Och med draget svärd ställde sig Erik invid fogden,
medan repet om dennes händer lossades. Sedan detta var
gjordt, kastade Erik till honom nyckelknippan.

»Skynda dig, fogde», sade han, »och tacka den allsmäktige
Guden, att jag icke yttermera låter kedja dig fast vid min
faders lik, att förruttna tillsammans med det.»

Fogden var likblek och kastade skygga blickar omkring
sig, men dessa voro mindre riktade på de dragna svärden, än
på en tjock fyrkantig pelare, som stod nära intill det ställe,
där Herman befann sig. Han vände sig så, att han hade
denna pelare på sidan, och under det han fattade den lilla
nyckeln, hvilken hörde till fångens kedjelås, for hans öga allt
emellanåt bort till pelaren. De blanka svärden, hvilka
glimmade emot honom vid ljuset från facklan, tycktes dock
ständigt tvinga honom att draga blicken därifrån.

Synbarligen gick han dock mera betänksamt till väga,
än som varit behöfligt. Han fattade fångens ena hand och
löste järnringen omkring densamma. Han fattade därpå den
andra, men nyckeln tycktes icke här vilja så godt göra tjänst.

Erik höjde sitt svärd, och fogden skälfde till, som om
han redan känt klingans kylande bett.

»Töfva icke, fogde», sade Erik, »jag fruktar svek i själfva
ditt befrielseverk.»

»Lys hit med facklan», stönade Johan Wale och drog
fången med sig fram emot pelaren, hvarvid de blanka
svärden veko åt sidan, så att han kom med ryggen inemot
pelarens hörn. Han växlade därvid en blick med Magnus, som
omärkligt sökte närma sig sin herre.

Men Erik, hvilkens misstänksamhet ökades af fogdens
beteende, fattade honom vid halsen med den vänstra handen,
medan den högra höll svärdet färdigt att stöta till.

»Håll säkert öga på långe Magnus», sade han, »och du,
fogde, antingen du ser eller ej, ditt lif hänger därpå, om du
lyckas!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free