Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud välsigne honom för det! — Kanske skola vi ännu
en gång räcka hvarandra handen och talas vid som vänner,
innan vi mötas där uppe!»
Munken omtalade nu, huru Belgsting uppträdt på mötet
i skogen året förut, och huru han genom sitt anseende afstyrt
böndernas förhastade beslut.
»Och att du fick ditt ärende så väl uträttadt hos
konungen, när du första resan var hos honom, det är ock den
mannens verk», tillade han, i det han lade tygeln öfver Brands
hals och följde Engelbrekt in genom grinden under träden.
Brand hördes snart därefter gnägga inne på gården.
»Du drager dig väl till minnes, Engelbrekt», fortsatte
munken, sedan de befunno sig under hängbjörken, där
Herman en gång satt i sina drömmar, då Agnes och Johan Wale
plötsligt uppenbarade sig för honom, »du drager dig till
minnes, hvilka svårigheter som väntade dig, då du drog härifrån
första resan förledet år. Jösse Eriksson hade folk ute att
fånga dig, och sin skrifvare skickade han samma kväll, som
olyckan timade med Herman, att draga till kungen för att
förekomma dig. Allt detta fick jag veta, och jag visste ingen
annan råd, än att jag kunde finna Belgsting. Jag red
härifrån, så fort jag fått visshet om skrifvarens affärd, jag
sprängde en häst för dig, på Ornäs fick jag Brand, som jag
visste, att Herman icke mer behöfde. Brand förde mig snabbt
och säkert till målet för min resa.»
»Och det var Belgsting?»
»Det var han, och knappast hade han fått veta, hvarom
fråga var, förrän han var färdig att våga allt för dig och
den sak, åt hvilken du vill offra dig. Jag gaf honom Brand,
han behöfde ett starkt och uthålligt kreatur, och jag vet väl,
hvad Brand går för. Han upphann i närheten af Sala den
han förföljde och förde honom, hvilande om dagen, och
fortsättande ridten om natten, till Stockholm, där han satte den
lille skrifvaren inom lås och bom hos någon af sina vänner ...»
»Ah ... det var hos Gellink. Jag såg Brand därutanför,
samma morgon jag gick till segels!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
