Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu vilja vi väl se, om vi icke skola komma hvarandra
närmare!» utropade Engelbrekt, sändande befallning till hela
ryttarskaran att skynda ned.
Vid stranden skulle alla sitta af, befallde Engelbrekt.
»Vi måste taga borgen med storm!» sade han. »Gören
eder därför redo!»
Porten var stängd, och medan de nedförda trädstammarna
upprestes mot muren å ömse sidor om porttornet, för att
begagnas som stegar, fingo några befallning att söka hugga
sönder borgporten. Från murarna syntes ingen, så att arbetet
tycktes blifva synnerligen lätt.
Då upptornade sig plötsligt ett tjockt svart rökmoln
innanför muren. Det ringlade sig i vida kretsar uppåt och åt
sidorna, och en af dessa buktade sig omkring muren och
insvepte dem som stodo framför porttornet.
»Slottet brinner! — De hafva satt eld på slottet!» ropades
från bergsmännens djupa led.
Och väldiga flammor slogo upp ur rökmolnet. Den tjocka
rökpelaren hade uppstigit bortom det stora tornet, som
utgjorde borgens kärna. Sannolikt hade elden där blifvit
anlagd, för att betvinga de i tornet inneslutna. Men vinden,
som låg på norr ifrån och tycktes tilltaga i styrka med
lågorna, kastade dessa omkring tornväggen öfver till
träbyggnaderna strax invid porttornet. Där kunde de, som stodo på
något afstånd, se, huru de flögo utefter takåsen, beto sig fast
vid den, och ögonblickligen kastades tusen gnistor upp i skyn,
medan det sprakade och suckade i de gamla timmerstockarna,
som om andeväsen bott i dem och nu löstes ur sina band.
I detsamma visade sig en rad af beväpnade svenner
utefter muren. En skur af pilar afsköts, och stora stenar
nedrullades mot dem, som voro sysselsatta vid porten.
Men midt under dånet och braket och midt igenom
rökmolnen hördes Engelbrekts starka stämma, uppmuntrande de
sina. Och liksom om motståndet fördubblat krafterna, skuro
de hvassa yxorna genom ekportarna.
»Det är för sent!» hördes en röst ropa från muren, »I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
