Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förundrar mig, att I kunnen hafva någon tanke öfrig för
en så obetydlig man som mig.»
Talaren hvars namn var Bernard Osenbrügge, var en af
Hans Kröpelins män och åtnjöt hos honom mycket förtroende
samt besatt den för dessa tider tämligen sällsynta gåfvan att
kunna skrifva, hvarför han ofta användes af Kröpelin att
uppsätta hans bref och skrifvelser. Riddaren nickade
vänligt åt mannen och frågade med en röst, som uttryckte idel
välvilja:
»Och du har lyckats i ditt ärende?»
»Nej, nej, nådige herre ... mina spaningar hafva varit
fåfänga. Ingen kan lämna någon upplysning om henne. Från
Husaby drog hon ut jämte gamle Melcher Gjordsson S:t Hans
afton. Jag har kunnat följa hennes spår till Borganäs, och
af folket i trakten visades mig en höjd i närheten af det
nedbrunna fästet, hvarifrån en underskön jungfru åsett den
förfärliga branden. Hon skall därvid hafva vridit sina händer
och visat alla tecken till en öfverväldigande sorg.»
»Och ingen vet, hvart hon sedan tagit vägen?»
»Nej, alla spår ifrån den nämnda höjden efter henne äro
liksom bortblåsta. Hon hade jämte gamle Melcher ridit
därifrån, just som trumhvirflarna hördes, och bondehären kom
antågande.»
»Och gamle Melcher?»
»Melcher Gjordsson har ingen sett, sedan han
öfverlämnade Västerås’ slott i Engelbrekts händer. Sannolikt vet han
allt, och han har begifvit sig till grefven i Köpenhamn,
så ...»
»Ja, ja, stackars grefve Hans!», vidtog riddaren med en
lätt suck. Jag hade gärna visat dig den väntjänst, som du
bedt mig om, men hvad är nu att göra ...?»
Riddarens panna lade sig i djupa fåror.
»Vi få dock icke släppa saken ur händerna», tillade han
efter en stund, »äfven om vi för ögonblicket fått trådarna
afklippta. Nu har jag annat att göra åt dig, Bernard. Du
skall skrifva ut denna berättelse åt mig till konungen. Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
